Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SPYL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Vestbo); spytt, spött, n. Sk.; 2) åtlöje, skam,
vanära. "Han ä allas sputt", han är föremål
för förtret och smädelser från alla håll. Sm.
Fsv. sput, sputt, n. spott. S.S. 1( 142, 169;
spot, m. id. Lgend. 1, s. 14; spot, n. spe, hån.
Alex. 1297; lt. sput-um, n. spott.
Sputta, v. n. o. a. 1 spotta. Sm.,dl.
Spötta. Sk. Fsv. sputa, sputta, spotta, v. n. o. a.
a) spotta. S.S. 1 176. S.F.S. 4, 106. Tref.
tidh. f. 179 v.; b) utspotta, spy, spruta.
S.F.S. 1, 30; e) bespotta. Alex, 1328; fn. spýta,
spotta, spruta; d. spytte; nht. spotten; n.
sputta; fe. spætan; lt. sputare.
Spya, f. hvad som blifvit uppkräkt; spyor.
Sm. Spjöjor, f. pl. Dl.(Malung). Fn. spýja;
d. spye.
Spy·flua (spy-flugja, spy·floga) f. 1)
spyfluga: Musca vomitoria. Sm. Spi-flugu, f. Dl.;
spi-flue el. spe-flua, f. id. Sk.; 2) spefogel.
Sm. Spi-flue, spe-flua. Sk.
Spytt-vafflä, s. vapla.
Spytt-vägg, f. gömma-bo, en barnlek, då
man spottar för sig på en vägg, der boet är.
G. Jfr <i>gåima bo, tälä-gåimä, tälä·stulenn.
Ur-spya, f. häftig uppkastning. Ög.
SPYLLTA, spyllte-rókk, s. spettla 2.
SPYLTE, på spylte, adv. på väg att gå för
sig ; stark frågan om. "Dä har vaed på spylte
att di skolle gyftas". S.Sk.
SPYR-DAGER, s. spor 2.
SPÅ, v. n. o. a. 2 1) (såsom i riksspr.) spå :
divinare; 2) gissa, förmoda. Allm. Fsv. spa,
spå, profetera. S.F.S. 4, 67. S. Bern. f. 38
v.; fn. spá; d. spåe; skot. spay.
Spåk (ipf. o. sup.-ä), v. n. o. a. spå,
förutsäga. "Spåk ti korta å ti kaffe-sompen. Spåk
ti hännän, ti plånettren. Ji spåkä hä skull sä
gå". Vb. Spaak (ipf.-ä), id. N.
Vb.,nb. (Råneå). Jfr. spaker.
Spålek, m. trolldom. Norrl. Fn. spáleikr,
m. spådom.
Spår, adj. förutsägande; som kan spå. "Jag
menar du ä spår". Vg. Fn. spár. Deraf
sann-spår, q. v.
SPÅGA (el. spåge), f. spån, liten sticka. "Få
en spåga i fingret". Sk. D. d. (Bornh.) spåge.
Jfr spjåk, under spjälk.
SPÅK, spålek, s. spå.
SPÅN m. f. & n. 1) (såsom i riksspr.) spån:
segmentum, scindula. Spån (pl. späner), m.
Sdm.,nk.; spåna (pl. spånor el. spåner), f. Sveal.;
späna, f. id. Sdm.; 2) ved, långved. "Hugga
spån"; deraf spån-lass, n. vedlass. Kl.; 3) dum
menniska. "Han ä e spån (el. ett spån). Dum
sòm en spån. Du begriper inte mer än ett spån".
Mycket allm. Fsv. span, m. spån. S. Oluffz
saga, s. 28. Legend. 1, 775; spona, f. Spec.
Virg., s. 254; fn. spánn el. spónn (pl. spoenir),
m.; n. spon (pl. spöne); d. spån; fe. spon; fht.,
nht. span; holl. spaan, id. Jfr spinga.
Drag·spån, 1) n. gäddedrag; bleckplåt klippt
i form af en fisk och besatt med många
krokar, hvilken drages efter båten. Vm.,sm.
Svirvel, m. id. Vg.; 2) m. person, som drager
tillsammans i huset. Ög.
Gnav-spån, s. gnaga.
Gnäll-spån, s. gnu.
Lik-spån, s. lik 1.
Rete-spån, f. förtretlig menniska; en som
gerna uppretar folk. Sm.
Spåna, v. a. 1 spånbelägga, lägga spån (på
ett tak); spåntäcka. "Spåna kyrktaket". Sm.
Späna. Sm.,vg.; spänta, id. Sm,
Spån-kas, s. kas 3.
Spån·spik (pl.-ar), m. spik af närmaste
sorten intill enkel spik. Götal.
Spáni, n. samling af spån. Dl.
Spanta, v. a. 1 1) (såsom i riksspr.) med
knif eller yxa tälga eller afspjelka tunna
stickor af vedträn. Spänt (ipf.-ä), id. Vb.; 2)
märkhugga (träd i skog). Kl.
Spöni (ipf. spönä el. spönjä, sup. spönt), v.
a. klyfva ved till tjära dal; klyfva tjärved,
deraf tjära tillverkas. Vb.
Tet-spån, s. teta.
</poem>
SPÅNE, spån-kraka, -kunor, -kärra, -kärring,
-rókk, -stol, -stols-vinge, s. spinna.
SPÅNG 1, s. spang.
SPÅNG 2, s. spuns.
SPÅNÅ, s. spini.
SPÅRÅ, s. spara.
SPÄ(D), adj. späd, liten och klen. Deraf
a) spä-glött, m. spädt barn. Späing, m. id.; b)
spä-gris, m. di-gris. Sdm.; c) spä-kall el.
spä-kāl, m. nästan nyfödd kalf. Sk. Fsv. spoedher,
späd. Birg. Upp. 3, 114.
SPÄI-BUR el. spe-bur, m. fin borr. G.
Troligen i st. f. späik·bur, spik-borr. Ns. spikerbor.
SPÄJK, späka, späkt å lagom, s. spak.
SPÄL, adj. smal, fin till växten. Vb.
SPÄL el. späle, m. svans (på djur, som hafva
sådan liten, t. ex. får, svin). Vl. N. spæl, id.
Jfr spol.
SPÄNA, späni, spänta, s. spån.
SPÄNGE, spänger, s. spang.
SPÄNGTA, v. n. 1 hungra, svälta, lida brist
på föda. Vg.,sm. Jfr spännta.
SPÄNNA 1, v. a. o. n. 2 1) (såsom i riksspr.)
spänna: tendere; 2) klättra (med tillhjelp af klor).
"Katten spänner ópp i träet". Götal. Spänn
(ipf.-ä), 1) gripa med klor, rifva, klösa; om
kattor; 2) knäppa. "Spänn igen tröja, boksän". Vb.
Spännas, v. d. 2 klösa, rifva; om kattor. Allm.
Fsv. spænna, v. a. spänna. Alex. 8236; fn.
spenja (ipf. spandi), utspänna, utsträcka; spenna, a)
knäppa: "spenna hring um hönd"; b) gripa med
handen; b) omfamna; fe., fht. spannan; nht.
spannen, spänna. Anm. När spänna betyder klättra,
klösa, rifva, hörer ordet måhända till spjärna,
spjänna, spänna.
Full-spänig, adj. eg. som gifver full spann;
om mjölkande kor. "Fyra fullspäniga kor".
Vm.(Norbergs s:n).
Is-spänd, adj. isbelagd och hal; om väg.
Hs.(Ljusdal).
Spann, m. 1) eg. längden emellan tummen
och mellanfingret eller lillfingret, då de äro
utspända från hvarandra ; ett qvarter.
"Seks-spanns-sten, sju-spann·sten. Ett par
tie-spannare"; om qvarnstenar. Sk.,hl.; 2) ett
sädesmått a) af 1/2 tunna. I denna bemärkelse är
ordet numera ej allmännt; c) af 1/2 tunna. Hl.;
deraf sv. spanne-mål, m. säd, som mätes med
spann eller målkärl; 3) aflångt matakrin (under
resor); deraf mat-spann, m.
Nb.,vb.,åm,,hs.,dl.,ul.; 4) hink, högt och smalt ämbar. Götal.
Spann, n. id. G.; 5) ett med lock försedt
laggkärl att ha mjöl o. d. i. Vg.(Kåkinds h.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0693.html
