Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STIR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stutt strompa, f. eg. kortstrumpa;
strumpben, som räcker från knäet till fotknölen. Jtl.
Stutt-äkst, adj. som har kort ax )(
lång-äkst; om säd. Hs.(Bj.). N. Stutt-ekst.
Stynta, v. n. 1 gå med korta steg,
trippa. Hl.
Stynt upp (ipf.-ä upp), v. a. eg. göra
kortare, knyta upp, binda kläderna upp. Vb.
Stöint`, förkorta; hämma. Nb.(Ö. Cal.). Fsv.
stunta, förkorta. VGL.; stynta, id.
S.S. 4, 48: d. d. stante, stynte, stytte; fn. stytte, id.
Stynt·bann, n. band eller gördel, hvarmed
klädorna uppskörtas. Vb.
Stynting, stönting, stöding,</i> m. 1) gossebarn;
gosse af 8—14 år; deraf påga-stönting,
påga-stödding el. påga-stöding, id. Sk. Stynting,
m. gossebara kring 3 eller 4 år; 2) liten
menniska. Hl. Stötting, m. 2) yngling om 15—17
år; deraf halv-stötting, m. halfvuxen yngling
om 12—15 år. Bl.,sm.; 2) halfvuxen gris.
Bl. Stöding, m. 1) ung dräng, mellandräng.
Hal-kar (eg. half-karl), m. id. S.Sk.; 2)
halfvuxen gris. Sk.(Harj.). D. d. stunting,
halfvuxen gosse.
Stätti(g)er el. stätteter, adj. ojemnt och kort
klippt i hufvudet (så att det är randigt såsom
fåren vanligen klippas). Vg.(Skarab.).
Stött, adv. otillräckligt. Sm.(Vestbo,).
Uv-stutt, s. uv.
Stara, v. n. 1 stirra, se stinnt på någon,
se förvånad på något. Åm.,hs.,mp. Stära,
Jtl.; stura. Svea-,Götal.; stajrna,
Sk.,hl.,bl.,sm.; stäjrna, stjärna. Sk. (Göinge,Skytts h.);
sterna, störna. Kl.; sterna. Sm.(Vestbo);
störna. Bl.: styra, id. Vg.(Randels s:n). Fsv.
stira, stirra. Cod. A. 27, f. 18; "halt thin
oghon stadhugh at se thz thik bør loflika see,
ok plægha ey vidherla mz them stira"; stirna,
styrna. M. Rimkr. s. 58, 129; fn. stara; n.
stira, stara; fht., ns., holl. staren; nht. starren,
an-starren, an-stieren, id.; fe. starjan; e.
stare, id.
Ball·stjärna, v. n. 1 se stinnt på någon
eller något, skarpt fixera. Sk.(kring Ystad).
Star (def. starra), f. starr: Carex. Vb.
Deraf dy-starr, f. Carex limosa, L.; har-starr,
f. Carex leporina, L. Sveal. Fn. störr; n,
storr, starr; gl. sv. (Frankenius) starr; e. dial.
stare. Jfr fht. star, adj. styf; nht. starr, id,
Starre·babbe, m. stirrare; en som fånigt
stirrar folk i ansigtet. S.Sk.
Starr·sinnt, adj. som ser med stirrande
ögon, stirrande. "Han ser så starrsinnt på
mej", säges t. ex om sjuka personer, som
stirra länge utan att blinka; eller i allmänhet om
dem, hvilka med klen synförmåga anstränga
sig för att skåda något föromål. Sdm. Fn.
starsýnn, id.
Starån el. stårån, adj. stirrande. "An sir
starån å mig.n ’An sir så tä ä’.
Dl.(Elfd.,Våmh.).
Sterd, adj. stel. Dl.(Elfd.). Stil. 1) id.
Nb.(Ö.Cal.),vg.; stjel, stjäl, id. Hs.; 2)
hårdnackad, omedgörlig; deraf stilinge, m.
hårdnackad, omedgörlig menniska. Vg.(Kåkinds h.).
Stel. 1) olydig, omedgörlig; envis. Vl..ög.
Stjäl, id. Hs.; 2) stelnad, död; om kreatur.
Vb. Stiel, Åm.; stjäl, id. Jtl. Fn. stirđr,
a) styf. oböjlig; b) hård; c) sträng, trotsig;
gr. στερεός, stol, hård.
Stel-bajnt, adj. 1) styfbent; 2) hvars ben
hafva domnat. Vb.
Stel-bändr, adj. svår att styra, envis.
Vm.(Fellingsbro).
Sterdna, v. n. 1 stelna, blifva styf (af köld
eller regn); om får. "Tämblän ar sterdnað".
Dl.(Elfd.). Steln el. stäln (ipf.-ä), dö; om
djur. Vb.; stjälna, stena, stjåna,</i>
Åm.(Arnäs,Nätra).
Stirna på, v. n. 1 1) stelna, t. ex. om
flott som stelnat genom köld; 2) frysa till;
säges då marken om senhösten fryser eller då
snöslasket om vintern fryser till. Fl.(Nl.).
Fn. stirđna, blifva styf; n. styrna.
Sterr, adj. förvirrad. S.Sk.
Sterri, adj. sträf; om ull. Fl.(Öb.). Fn.
stirđr, styf.
Stersa, v. n. 1 orkeslös gå fram och
tillbaka, stirrande på någon. Sk.(Frosta).
Stirr, m. en som stirrar eller blickar med
orörliga ögon. Sk.
Stirr-bliga, v. n. 1 se mycket skarpt på
någon. Sm.
Stirre·bagge, m. en menniska som mycket
stirrar. Bl.
Stirre·bass, m. envis menniska. S.Sk.
Stirred, adj. 1) som myeket stirrar; 2) stel;
besynnerlig, dum. S.Sk.
Stirsen, adj. tankspridd. Bl.
Stur, adj. trumpen, olustig, tvär;
sorgmodig, bedröfvad. Bhl. Fn. stúrinn, sorgmodig,
bedröfvad; n. sturen, id.; e. stern,<h3></h3>
bedröfvad, tvär.
Stura, v, n. 1 1) vara nedslagen,
sorgmodig, olustig, trög. Kl.; 2) ingenting göra. "Han
går der å sturar å gör ingenting". Störja, id.
Sm. Fn. stúra, vara eller visa sig nedslagen,
sörja; n. stura.
Sturken el. sturrken, adj. sorgsen,
bedröfvad, som för sorg ej stort kan tala eller
återhålla sig från gråt. Sdm.,nk.
Sturna, v. n. 1 studsa, baksna, blifva
plötsligt förskräckt. Bhl. Fht. stornen, id.; sturni,
f. förvåning (Graff 6, 724).
Stursamr (f.-sam, n. samt), adj. 1) lysten
att se, nyfiken; som undrar på eller förvånas
öfver allt hvad han ser; 2) skygg; om hästar. Nk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
