694 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STÖD ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

STÖDING, s. stinta.

STÖDJA, v. a. ljustra, fånga fisk om natten
vid bloss. Vm.,vg., m. fl. Stödi (ipf. stödjä),
Vb.,Fl.(Öb.): stödja el. stydja (ipf. stöd).
Fl.(Nl.,Åland) ; stya. Ul.; stöja. Kl.; stöja, störja,
id. Ög. Jfr stöta.

Eld stödjning, f. ljustring vid bloss. Vg.

Stöj-tyre, n. torrved till bloss, när man
ljustrar. Ög.(Ydre).

Stönings-ell (el. stånings·ell), m. eldbloss,
som nyttjas då man ljustrar. Vb.

STÖDLÖS, adj. värnlös, utan stöd. Sk.

STÖDT. adj. stadigt; allvarsamt. Dl.(Mora).

STÖTNT, s. stinta.

STÖJT, s. stöta.

STÖJ-TYRE, s. stödja.

STÖK, n. 1) ris och och qvistar till bränsle;
nppruttnadt afskräde af gamla gärdesgnrdar;
odugliga lemningar efter en gärdesgård; 2) skräp.
Sveal.: 3) bråk och besvär. "Ha stök för sej";
4) pyntning, tillrustning, städning. Allm.

Gärdsel stök, s. gard.

O-stöka, v. a. o. n. 1 ostäda. Allm.

O-stökig, adj. ostädad, uppfylld med skräp.
Vm. Ö stökat, adj. n. ostädadt. Sdm.

Stöka, v. n. o. a. 1 1) uppsöka ris och
qvistar m. m. i skogen till bränsle; rensa från ris
och qvistar. Vm.; 2) ställa eller lägga i
ordning (husgerådssaker, kläder m. m.); pynta,
städa. "Stöka unnan", lägga i ordning. Stöka
te", skräpa ned. Allm. i hvardagstal; 3)
förrätta små sysslor inombus; göra hvarjehanda i
sakta mak. Svea-,Götal.

STÖKK, stökka, s. stinka 1.

STÖKKA. s. stakkoter.

STÖLING, s. staver.

STÖLL, stölla in, stöll-länga, s. stilla.

STÖLP, s. stjelpa.

STÖLVA-FÖTE, stölvar, stövla, s. styvla.

STÖMMEL, m. 1) kort svans (på får och
getter). Får-stömmel, m. Vb.,N.Åm.; 2) talesätt:
vi jär slägt ytterst på stömmeln, vi äro
visserligen slägt med hvarandra, men sä litet att det är
nära nog intet. N.Åm. "Ve vara slägt ytterst
å stömmelom". Vb. Jfr stima.

STÖNUGR, adj. tokig, enfaldig, barnslig. "Du
ska inte vara stönugr, fast du ä sinntr". Nk.
Jfr stynja.

STÖNU,KRÅK, s. stynja.

STÖP. s. stiupa.

STÖPEL, s. stuv 1.

STÖRTA (ipf. störte, ej störtade), v. n. o. a.
(såsom i riksspr.) falla plötsligt och med stor
häftighet. Allm. I fn. och äldsta fornsvenskan
förekommer ej ordet. I senare skrifter från
medeltiden påträffas det. Alex. s. 60: "ther styrte
man wt ower man". St. Rimkr. 16: 2 ; styrte
ipf. L. c. 34; 1; störte, ipf. Nht. stürzen; ns.
störten.

Gen-störtinge gen-störtling, s. gena.

Sturter, adj. brant. "Ein sturter lid". Vg.
I andra munarter stört.

Stört (störrt), adv. 1) tvärt, alldeles,
burdus. "Stört omöjligt. Han kom stört mot mej".
Götal. <i>Stört, sturrt el. stôrt, id.; sturrt intet,
alldeles icke; 2) hastigt, strax, på stunden. Vg.

STÖSS, s. stess.

STÖTA, v. a. 2 1) (såsom 1 riksspr.). Stöit
(pr. stöiter, ipf. stött, sup. stätt), v. a. stöta.
Fl.(Nerpes); ståitä (ipf. ståttä, sup. stått), id. G.;
2) stöta klär, tvätta kläder, som skola bykas;
ett föregående förfarande innan de läggas i
bykkaret. Först blötas de, så stötas och slutligen
kommer sjelfva bökin och klappningen. Vm.,nk.
Fsv. stöta, v. a. stöta. SML. Alex. 9105, Mell.;
fht. stôzan; nht. stössen; ns stöten; fsax. stôtan;
fn. stauta; d. støde; moes. stautan.

Brikk-stöt, s. brikka.

Staut, m. stöt. G.

Stäit, f. det ställe i pärkspelet, hvarifrån
bollen skall kastas eller stötas in i pärken
(== en genom utlagda stänger på marken
bildad fyrkant af 3 till 3 1/2 alnars längd och 1 1/4
alns bredd). G.

Ståta, v. n. 1 1) stamma.
Norrl,fl.(Pargas). Ståtå. Dl.(Elfd); stöta. Dl(Ohre);
stota. Vb.(Nordmaling),jtl.; stutä, stuträ, id.
G.; 2) stappla, gå osäkert; ragla. Fl.(Nl.);
3) stappla (t. ex. vid uppläsning af en lexa).
Vb. Fn. stauta, stamma; n. stota, nht.
stottern; e. stutter.

Ståtasam, adj som mycket stammar. Mp.

Stöte. n. sträcka. "Gå i ett stöte". Vg.
I andra munarter säges stöt, m. "Ta 5 tunnor
i stöten".

STÖTT, stötta, s. stytta.

STÖTT, stött-halm, s. stinta.

STÖV el. stauv, n. damm. G. Stöv, n. Sk.
D. støv; fht. stoub, m. stubbi, stuppi, n.; nht.
staub; holl. stof, n.; moes. stubjus, m. Jfr
stelba.

Stöva 1 v. n. o. impers. gifva damm från sig.
"Vägjen stövar meet i da". S.Sk. D. støve.

STÖVA 2, s. stiupa.

STÖVEL, m. stapel, klockstapel. Sk.(Lugg.)
Fsv. stapul; fn. stöpull, id.

STÖVLA, stövla-piler, s. stuv 1.

SU 1, f. so, sugga. Dls.,bhl. So (def.-i;
pl. soar), f. G.; so (pl. sör), f. id. Sk.,hl,,kl.,öl.
"Ena so med ett ok, ena märr med en krok å
ena kärring med ett blått öja, visar deras dygd".
Vg. Sus! utrop. 1) till svin när man vill hafva
dem undan. Dl.,ul.; 2) till får och getter.
Dl.(Orsa,Våmh.). Fsv. so; n. su; d. so; fn. sýr
(dat. och accus. sú, pl. sýr); fe. sugu; e. sow;
fht. sû; nht. sau; ns. suge, söge; schwab, sukke;
lett. zûka; fin. sika; est. sigga; lt. sus (gen.
suis); gr. ὒς; σῦς (gen. σvός); gr. dial. σιϰα;
skr. `sûkara m. svin; ’sûkari, f. sugga (af su, att
föda, och kr, att göra; alltså egentligen: en som
föder, är fruktsam). "Sue enim nihil genuit
natura fæcundius". (Cicero, de nat. deorum 2, 64);
hindost. sûâr, ett svin; bengal. ’sûkar, suar; kopt.
saau, id.

Bråa-so, f. brunstig sugga, som vill paras.
Sm.(Vestbo)

Fjöse-so, f. klumpig, dum och tafatt qvinna.
Sk.(Ox.)

Gl′o·son, s. sid. 202.

Grisa·so, f. so som har grisar. Sk.

Pinn-so, s. sid. 501.

BåL-sugga, s. bål 1.

Sjugga, f. liten sugga. "Stor sjugga", stor
sugga. Sk.(Ox.)

So·döda, f. flenört: Scrophularia nodosa.
Tryne-frö, n. id. Sveal. Gl. sv. (Bromel)
soo-döda, fleenört, trynefrö, svijnört, krislo·gräs;
(Tillandz) svijnedöde, sofylle; (Frankenius)
soofylla, fetegumma.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0724.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 694 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|