- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
712

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SYS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sysle-dags, adv. den tid på qvällen, då
man gifver nattfoder åt kreaturen. "Nu ä dä
sysledags". Dls.,nk. Sussledags. Vg.

Sysle-dåse (pl.-dåsar), m. stackare;
skällsord. Sk.(Ox.).

Syssel-kar(l), m. eg. skötsel-karl; så
kallas närmaste slägtingen till någon ålderstigen,
eller ock den som har vård om en sådan
menniska. V.Dl.

Syssle-påg, m. gosse, som biträder
ryktaren att fodra kreaturen. Sk.

Åisil (pl. Åislar), m. innebyggare på ön
Ösel. G. Fn. Ađal-sýsla, hufvudlandskapet
på Estlands kust midtemot Dagö och Ösel,
hvilka öar benämndes Eyrsýsla (præfectura
insularis), hvaraf namnet troligen är bildadt.
C. Säve, Yngl. s. 46.

SYSSLA (pl. syssler), f. 1) arter af
Cephalanthera; 2) de stora arterna af Campanulæ. Ö.Sm.

SYSTER (pl. systror), f. syster. Sdm.,fl.(Öb.).
Fsv. sustir. Runurk. 1724, 1747; systir (pl.
systrir; stundom systror. Fin. handl. 1, 15, 19);
fn. systir; fht. suestar; nht. schwester; fe.
sveoster; fsax. suester; e. sister; Helgol., nfris., d.
söster; moes. svistar; preuss. sostro;
ryss.,slov.,böhm.,ill. sestra; lt. soror (af sosor?); skr. svasri.

Sysslung, m. syssling. Dl.,vg. Fsv.
syslungi (syslingi, systlungi, systrunger, systrungi,
systlingi). VGL.VML.SML. S.F.S. 4, 4i0,
682: fn. systlingr.

Systra-byte, n. kallas det då två
bröder ägta två systrar. Kl.

SYTA 1 (ipf. söt, sup. sytt), v. n. o. a. 1)
sörja, vara bekymrad, ängslas, vara otålig, rädd,
dra sig för, ogerna göra något; äfven vara
håglös, tveksam. "Ja syter för att göra så", gör
det med motvilja. "Hon syter för allt", grufvar
sig för allt "Han syter (el. syter för) å gå å
tigga". Vg.,sm.,hl. I Vg. uttalas ordet
vanligen suta. "Suta för en sak", hafva afsmak för,
vara ledsen vid. Syta sig, beklaga sig, jämra
sig. Sm.(Vestbo). Syt, v. n. sucka. Fl.(Öb.);
2) hafva omsorg för något, vårda, sköta, ansa
om (barn och sjuka); bestyra: innefattar all slags
omsorg, nödig och onödig. Ordet brukas i
denna bemärkelse i nästan alla landskaper, men i
några munarter med svag böjning; således heter
ipf. sytte. Sm.; sutte. Vg.; sytäđ. Dl.; sytä. Vb.
"Syta någon", försörja, föda någon. "Nu har
fólket å syta", säges när menniskor omtala saker,
som ej angå dem. "Syt du de, ja syter allt me!"
sköt du dig, jag sköter nog mig. "Den dära
syter nog ja", den der rår jag nog på. Sm.,ög.
"Syt bånom", sköta, vårda barnen. Vb. Swit,
Nb.(Piteå); söit, id. Nb.(N.Cal.). Suta, a)
id. "Sut barn·ungen. Mor suter (el. suter óm)
kräka"; b) taga vara på sig, vara stilla. "Sut
däk!"; c) rymma uti, innehålla. "Kann du suta
potätera i kórgen?" Vg.(Skarab.). Syt säg,
berga sig, begå sig. "Jig syt mäg no sjelvvän".
Vb.; 3) hopdraga smör och ost af de på syting
mottagna kreaturen. Allt hvad som sålunda
samlas, kallas med ett gemensamt namn sóvel.
Vl,(Elfd.). Fsv. syta, sköta, vårda. HL.; fn. sýta,
a) plåga; b) sörja öfver eller i anledning af
något, ängslas; c) sýta um e-t, draga omsorg om
något (af sút, f. a) sjukdom; b) sorg, bekymmer);
n. syta; lapp. sytet.

Bån-sytar, m. barnskötare. Vb.
Bån-syterska, f. barnpiga. Jtl. Bån-ytersk, f. Vb.

För-syta sej, v. r. 2 berga sig, försörja
sig. "Försyta sej sjelv". Sm.

För-sytning, f. försörjning, bergning,
underhåll. Sm.

óm-syt (ipf.ä), v. a. sköta om, sorgfälligt
sköta. Vb.

O-syten, adj. vårdslös, liknöjd om sig sjelf,
orenlig. S.Hl.

Sydna (i st. f. sytna), f. skötsel,
omvårdnad. S.Bhl.

Syta, f. 1) omsorg, möda. Syda, f. id.

        "Koga min gryda. Du vajst mi syda,
        Bana ä mång, Å faren ä vrång". Hl.(Värö).

2) vård, försörjning, bergning, utkomst. "Gua
lóv! Ja har mi syta. Ho har si syta". Sm.
N. sut, f. omsorg.

Sytar (def.-in), m. försörjare; en som
öfvertagit en annans hemman eller egendom mot
förbindelse att gifva denne underhåll. Fl.(Öb.).
N. sytar.

Syte, n. litet barn. Hs.(Db.).

Syten 1. "Vara på syten", vara hafvande.
"Vara på syt-vägen", id. Hs.(Db.). "’O ir
på syten" el. "’o ir på syt-väg", id.
Dl.(Våmh.). Jfr krippug.

Syten 2, adj. som grufvar sig vid
påkommande göromål eller arbete; som drar sig
undan dervid; rädd, obenägen för; olustig.
Vg.,ög.(Östkind,Hammarkind),sm. Suten, id. "Han
ä suten för den saken". Vg. N. syten.

Syt-kall, m. barnpiga eller den som
vårdar barn. Dl.

Sytlig, adj. som sköter, drager omsorg om,
"syter sig". Ög.(Ydre).

Sytning, f. 1) försörjning, bergning, utkomst.
Sm.; 2) undantagsförmåner (vid försäljning
eller annat upplåtande af fast egendom). Götal.
Födo-råd, födo-mål</i>, n. Dl.; lagan, Ul.(Rosl.);
levisjon el. livjson, f. id. G.; 3) göromål,
omvårdnad , befattning. "Mia sytningar". Ög.
Syting, f. vård, skötsel. "Hon har getter
utsatta på syting". Vl. Fsv. sytning, f.
skötsel, omvårdnad. HL.; n. syting, omsorg; fn.
sýting, sorg, omsorg; sýtning, försörjning.

Sytsam, adj. 1) grufsam, som jämrar sig
vid påkommande göromål. Sm.; 2) håglös,
vårdslös. Vg.(Elfsb.); 3) ledsam, besvärlig,
mödosam; 4) som vårdar sig om någon. "Ho
ä allt sytsam óm barna"; 5) hushållsaktig. Sm.

Sytäs-geru el. sytnings-geru (n.-t). adj. som
erfordrar mycken skötsel, sorgfällig vård; om
menniskor, växter m. m. "Sytäs-gerut bån",
kinkigt barn, som kräfver mycken vård.
"Sytäs-geru blomm". Vb.

Sytäs-grann, adj. svår att sköta, kinkig. Vb.


SYTA 2 (pl. syter). f. års-skott på gran och
tall. Gran-syta, tall-syta, f. Vm.(Nora).

SYTA 3. Utrop, hvarmed boskap lockas.
Sm.,vl. Syta, sytta, sitta! Sm. Jfr saud 2, sid.
556 b.

SYTTA, s. sutta 1.

SYTTAN, s. siu.

SYVA, s. sviva 2.

SÅ 1 (pl. sär el. säer), m. så, vattenså.
Sm.,ög.,vg. (pl. såar), m. Dl.(Mora). Fsv.
saa m. Legend, s. 850; fn. ságr och sár, m.,
n. (pl. sær el. ); frans. seau.

Skul-så, s. skola 5.

Så-ör, s. öra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free