- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
734

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tint, f. halfstop. Jtl. Fn. tinta, f. litet
kärl; tennflaska; n. tint, m. a) liten flaska;
b) en half pott; lapp. tint, halfstop; (lånadt
af nordiska tungan).

TIN 2, s. tina 1.

TIN 3, s. thänn.

*TINA 1 (ipf. tein el. ten, sup. tinit), v. a. o.
n. framalstra, frambringa, gro. Det är anledning
antaga att detta starka, nu förlorade, verb i
uräldsta tider funnits i nordiska tungan. För moes.
har Grimm (gr. 3, 45, n:o 497) äfven uppställt
ett sådant starkt förloradt verb tinan (tein),
framalstra, frambringa. Tina 2 synes vara samma
ord, ehuru betydelsen nu är något olika.
Måhända att hit hörer tina, v. n. tinas, v. d. 1
para sig; om hästar, hundar, råttor. Sdm.(Ornö).
Men det torde hända att detta tina, tinas, står
i st f. tidha, tidnas, af tid; jfr tidder under tid 1.

Ten (pl.-ar), m. 1) ursprungligen (i
fornnordiskan): a) skott, uppspirande qvist, smal gren.
I denna betydelse finnes ordet i fn. mistil-teinn,
m. (SE. 1/172, 174. Völuspá, 29) och
brukas särskilt om den smala gren, hvarmed
Balder dödades; b) mistil: Viscum album.
Mistel-ten, m. Bl.: mespel-ten, m. id. Vg.,sm.; jfr
sid. 441; 2) stängel, blomstängel. Vb.; 3)
smal käpp. Dl.(Mora); deraf lađ-ten, s.
lada; 4) ett redskap, hvarmed snören till rep
slås och är likt det, hvarmed "svirvel-revar"
äro uppvirade. Vg.; 5) slända på en
spinnrock; deraf a) Frigge-tenen eller Frigge·rókken,
m. def. Friggs spån-ten, en stjernbild (bältet
i Orion). Sm.; h) hand-ten, m. slända på en
spinnrock. Sm.,vg.; 6) sticka; deraf
sukk-ten, m. strumpsticka. Dl.(Mora); 7) talesätt:
en falsk ten, en bakslug menniska. Vg. (enl.
Hof, 291). Fn. teinn, m. a) rotskott.
Guðrúnarkviða, 39; b) liten smal käpp; tanni, m.
liten gren (Egils. 810); n. teinn, m. a) skott,
uppspirande qvist; b) smal käpp, t. ex.
ärtkäpp; gl.d. ten, qvist, smal gren (Mlb. Dansk
Gloss. s. 185); d. d. ten, a) tunn gren,
hasselkäpp; b) en del af en spinnrock (Kok 1,399);
fe. tân, m. rotskott; e. dial. tan, smalt spö,
telning; fht. zein, zain, m. arundo, virgulta;
ns. ten, m. ten (af järn): holl. teen, f. vidja;
moes. tains, m. gren: χλῆμα.

Bre-tenar, m. pl. eg. brödkäppar; käppar
eller tunna stänger i taket att derpå lägga
tunnbrödet. Hs.(Bj.).

La·ten, m. laddstock. Vb.

Skarv·ten, m. käpp, hvarmed klubben
en slaga är fastbunden. Ul.

Tena el. tina, f. 1) fiskredskap, stor mjärde
af grankäppar, sammanbundna eller
sammanflätade att deri fånga lax, m. m. Åm.—kl.
Tena, f. Dl.; ten, m. Bl.; tjen, m. id.; deraf
laks·tjen, m. Åm.; hummer-tina, f. Bhl.; 2)
kar eller tunna med lock, till förvarande af
kött, bröd och andra matvaror. Bl.(Östra h.).
Tine, f. id. Ög. Tiin, f. balja hvari kött,
fläsk, fisk saltas. Vb. Tina, f. a) öppet,
långrundt, mindre träkärl, ofvantill bredare, med
handtag; nyttjas vid småtvätt; deraf tvätt·tina,
f. Dl.; b) tunna, balja. Sdm.; c) litet träkärl
(såsom spånask, bytta), ofta rundt med lock.
Hl.,hs.; d) matask. Dls.,bhl.; e) litet
laggkärl med lock. Dl.(Elfd.). Deraf bröd-,
kött-, laks-, mat-, mjöl-, smör-, välling-tina
(el. tena), f. Nästan allm. i alla landskaper
undantagande Skåne. Fn. teina, f. korg som
är flätad af rotskott (teinar) för att brukas till
fiske (Grágás. Kjøb. 1852 ff. II, 123); d. d.
teine, ett fiskredskap; ål-tine, redskap att
fånga ål med (Kok 1, 399); n. teina, f.
mjärde af spjelor; nfris. fisch tene, id. (Outz.
354); n. tina, f. träask med hank på locket;
d. d. tein, tene, tine, teen, matäska; ns. tine,
tyne, tineke, tyneken, ett litet kärl med lock;
deraf mehl-tyne, fleesch-tyne (B.W.B. 5, 71.
Richey, 308); lt. tina, f. vinfat; frans. tine,
f. träkärl (i synnerhet till vatten); fht. zeina,
zeinna, zainna, f. korg (Graff 5, 673); swz.
(Appenzell) zena, zana, f. korg; moes.
tainjo, f. id.

Tening, m. telning. Dl.(Mora). Fn.
teinungr, m. rotskott. Stjórn, 74, 200.

Täjnug, adj. småväxt; om skog. "Skogen
jär här så täjnug". G.(Othem).

TINA 2, v. a. 1 1) plocka, samla; sprita.
"Tina ärter"; 2) rensa, befria från skalhylster.
Tena, id. "Tena böner, lingon, nötter, ärter".
Svea-,Götal.; 3) slå agn ur korn, tröska
borsten ur korn: med slaga befria det redan
tröskade kornet från agnarne. Norrl.,Sveal. Tiin
(ipf. tint el. tinä). Vb.; täjnä, tirna,</i> id. Åm.
Tinnä, räkna, tälja. Dl. Fn. tina, a) samla,
plocka; b) räkna; c) rensa, afskilja; i
synnerhet korn från halm och agnar. Tina 2 är
troligen samma ord som tina 1, hvilket har
haft betydelsen: frambringa, framalstra; derefter
måhända inberga det framalstrade, skörda,
plocka, samla.

Tin (pl.-er), f.? agnborst (på säd).
Vb.(Nordmaling).

Tina 3 (pl. tinor), f. Galium Aparine &
spurium. Brukas mest i pluralis. G.N. tine, tinar.

Tinå, f. munkfrat: Cynoglossum officinale.
S.G. Fn. tina, f. samling, t. ex. af bär.

TINA 4, s. tena, under tina 1.

TINA 5, s. ti 1.

TINA, v. n. tinas, v. d. 1 para sig; om
hästar, hundar, rottor. Sdm.(Ornö). Måhända
samma ord som tina 1.

*TINDA (ipf. tand, pl. tändum, sup. tundit),
v. n. brinna, tända. Detta starka, nu förlorade,
verb har troligtvis varit brukligt i vår
uräldsta tunga. För moes. har Grimm (gr. 3, 59;
n:o 596) uppställt det förlorade starka verbet
tindan, tand, tandun, brinna. Fsv. tænda (ipf.
tændi, tende. VGL.; tande. ÖGL. B.B. 44
pr.); fn. tinna, f. flintsten; tandr, tandri, m. eld;
teni, m. eld; tendra, tandra, antända; tundra,
begynna att brinna, låga; sv. tunder, n. fnöske;
moes. tandjan, tända, antända; tundnan,
antändas; wal., bret. tân, m. eld; wal. tann, v. a.
upptända; gael. tein, m. eld; ir. <i>tin, tine, teinne,
m. id.; fe. tendan, tyndan, antända; d. tænde,
tända; fht., nht. zünden (nht. dial. gezunden, p.
p.); e. tind; e. dial. tine; nfris. tine (ipf. tandt),
id. Jfr det beslägtade tinå 1.

Eld-tände, s. eld.

I-tänd, adj. ifrig, angelägen, pickhågad.
Ul.,vg.

Ljus-tand (def.-in) el. tand, m. ljusveke
(ɔ: det som brinner). Fl.(Öb.). Tanä el.
ljaus-tanä, f. G.; tåne, tånge, m. id. Sk.
D. tånde, id.; d. d. (Slesvik) tande, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free