Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TRUL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRULLS, m. litet, ovigt klumpigt barn. Vg.,nk.
Trullsa, f. kort och tjock qvinna. Sdm.
TRULTER, s. trula.
TRUMANT, s. trioga.
TRUMBA, f. trumma: tympanum. Dl.(Mora).
Tråmbo, f. Fl.(Nl.); tråmb, f. Fl.(Nerpes i
Öb.); tromme, f. id. Sk. I en danssång för
barn heter det i Sk.(Ox.):
”Brimsen å brommen,
Katten slo på trommen
Fire mus i dansen gå
Så hele jor(d)en dundre”.
Trumma, f. 1) fisktråg af trä med i botten borrade
hål för vattnets afrinnande. Sdm.,ul. sthm; 2) en
bukig menniska. Sm. Fsv. trumba, f. trumma.
Birg. Up. 1, 394; fn. trumba; ns. trumme, id.
Jfr tromm 1.
Trumb-aiså, f. den stinkande samlingen i
en rännsten. Troligen i st. f. trumb-vaiså, f.
rännstensgyttja. S.G.
Trumm-bro, f. trumma öfver en väg. Vm.
TrummeL, m. den lur, hvarigenom
vagnstången, som sammanbinder fram- och bakvagnen,
går. Nk. Trumm-stång, f. id.
Sdm.(Ornö). Jfr lur-stång.
Trummet, m. trumpet. Vg. Fsv. trummæt;
fht. trumba; nht. trumpete.
Trumm-pulare, s. pula.
TRUMFA, v. n. 1 1) (såsom i riksspr.) slå ut
trumfkort; 2) trumfa ópp, på, te, piska på.
Trumfa med en, gräla med någon, bete sig
öfvermodigt. Allm.
TRUMLA 1, v. n. 1 falla. ”Tramla ómkull”.
Sm.,bl. Trumlä seg, v. r. 1 tumla sig; om
hästar. Nk. Isl. trumba, falla, störta ned.
Tromled, adj. som lätt faller; trummelfotad.
Sk.(Lugg.). Stobbed, id. Sk.(Skytts
h.). Jfr trubbed.
TRUMLA 2, v. n. trefva, leta sig fram. Sm.
Tramla, id. ”Tramla i mörkret”. Vg. Jfr trabbla.
TRUMM, m. 1) hästnos. Trómm, id.; 2) mule,
oxmule. Trumme, id.; 3) trut. Svea-,Götal.
Isl. trumba, f. nosen på hafkalf.
TRUMP, trumpe, s. trimpa.
TRUNNA, s. trana 1.
TRUSKEN, trusk-lådå, s. tryska.
TRUSSA, s. tråda.
TRUSSERA, s. trioga.
TRUT m. 1) (såsom i riksspr.) mun. ”Ful
i truten”, ovettig. Allm.; 2) tut, pip på en kanna.
Sm. N. traut, tryne.
Stor-trut, m. storpratare, ovettig menniska.
Sm.
Trutam v. n. 1 sätta ut läpparne. Vg.
Trutas, v. d. 1 vara ond. Åm.(Själevad,Arnäs).
Trut-huggare, m. 1) slag på truten,
munfisk. Allm.; 2) hastig kyss; skämtsamt. Sdm.
Trut-móssa, f. Lichen cylindricus, L. (Enl.
Linné).
TRUTEN, s. trutna.
TRUTNA, v. n. 1 svälla ut; om träkärl. Vl.,vg.
Truttna. id. Bhl. Trótna, v. n. svullna.
Dls. Trutn’ ti, bulna till; svälla ut. ”Döra ha
trutne ti”. Jtl. Fsv. thrutna, trutna,
uppsvälla. Birg. Upp. 1, 348; fn. þrútna; n. trutna;
fd. (Harpestr.) throtnæ; d. d. trute, trunde, id.
Jfr moes. þruts fill, utslag: λέπρα; pol. tredu;
böhm. trud, lepra.
Tróten, adj. svullen. Dls.,vl. Fsv. trutin;
fn. þrútinn; n. truten, troten; d. d. trodden,
troen.
TRUTT (pl.-är), m. 1) mynning på en flaska;
2) ett slags mjärde (liknande en ryssja) i bäckar.
Dl.(Elfd.).
TRUTTA, v. n. 1 gifva ett visst läte för att
få en häst att stadna. Ög. Jfr isl. trutta,
utstöta rop eller ljud, när man drifver kreatur
framför sig; drifva fram på sådant sätt.
TRUTU, s. tryta.
TRUVA, s. trioga.
TRY 1, räkneord, tre. Vb. m. fl. Nära
föråldr. Hit hörer talesättet mjölkas i try. På
Dalsland(Nordahls h.) firas Kristi himmelsfärsdag
eller ock pingstdagen den tids ingång, då korna
mjölkas tre gånger om dagen. Ett gammalt
bondespråk säger:
”När lövskogen lyser till by,
Skall boskapen mjölkas i try”.
Jfr trimjölks-gräs, trai.
Try-äLing el. tre-äling, m. båt som ros
med tre par åror. Hs.(Ljusdal).
Tulle-try el. tull-try, tu eller tre. Sk.
Tulle-tre, Sm.; tull-tri, Ög.; tula-tri,
Bl.(Lister); taul-traj, Sk. (Lugg.); tul-tri, tvål-tri,
Sdm.; tvåll-tre, töll-tre, Bhl.; tvåll-tre,
Vg.(Vadsbo). Tula·try-vär, två eller tre gånger.
Bl. Detta vär är troligen fn. var, gång; skr.
vâra, tid, gång, så framt det ej är en förkortning
af den i Göta munarter brukliga pluralen
vänner, gånger, såsom Rydqvist (2, 588) förmodar.
TRY 2, m. (såsom i riksspr.) Lonicera
Xolosteum. Tryen, m. def. Sm. m. fl. I pluralis
säges try-buskar. Tryd el. tröid, m. G.; tryg
(def. en), m. Åm.; ulv-try, m. Nk.(Kumla s:n).
Gl. sv. (Tillandz) try, trybuske; (Frank.,
Bromel) try; nht. triegel; e. trouet; frans. troëne,
id.; gr. δρῦς, f. träd; ek; moes. triu, n. träd.
TRYGEL, s. trioga.
TRYGG, trygga, s. tro.
TRYGLÄ, v. a. med besvär och möda inlära
(pojkar). G. Trögla, v. a. 1 med besvär förmå
någon till något. Sk.(Ing.). Tryla, v. n. 1
idkeligen bedja om något; locka något till sig.
Trulla óver, v. a. öfvertala. ”Han to(g) den
stö(r)ste pågen mä att trulle mej óver”.
óver-trylla el. óver-trölla, id. ”Ja fekk han ändtligen
óvertryllad att gå mä me”. S.Sk. D.
trygle, tigga; n. trygla; holl. troggelen, truggelen;
ns. truggeln, id. (B.W.B. 5, 116).
TRYGOR, s. trioga.
TRYLLAR, m. pl. små träskålar. Bhl. Moes.
þrulla eller trulla, ett moes. kornmått; fnsax.
<i>trülle</i,> vasculum vini; lt. trulla, f. skopa.
TRYLTA, v. n. 1 gå med tung och vacklande,
gång. S.Sk.
TRYNE, n. (såsom i riksspr.) den spetsiga
nosen på ett svin. Fsv. tryne (HL.); fn. trýni,
n.; trjóna, f.; d. tryni; wal. trwyn, näsa;
cornw. tron, id.; ir. drwyn, snabel. Deraf:
Näs-tryne, s. nasä.
Tryne-frö, n. flenört: Scrophularia nodosa.
Sveal. I några munarter so-döda, svin·knyl,
Thors-nässla, syrse-blomma.
Tryn-huggas, v. d. kyssas; skämtsamt
uttryck. Fl.(P.).
Tryn-mjöl, n. snus; skämtsamt.
Ul.,vg.,ög.,bl. D. d. trynemeel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0785.html
