Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V
- VEI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
đ
VEI
VEIV, vaiv, el. vev, m. trävred för en dörr.
Vg. (Marks h.) Jfr fn. veifa, v. a. svänga,
hastigt röra.
VEIV, f. 1) vef. Hveiv, f., id. Vb. Vaiv, m.
id.; deraf vaivlä, v. n. o. a. a) vefva (med
vef); b) svänga omkring, svepa om. G. 2)
brådskande göromål, stök. "Kómma midt i veiva",
komma midt i värsta stöket, i värsta villervallan.
Vb. Veiva, f, vefva, stund. "I samma veivan".
Jtl. "Vä gästbåde näst grannom slogs siara, å i
den veiva vahdt’n kar ihälslögjä», vid bröllopet
hos grannen slogos åskådarene och derunder blef
en karl ihjelslagen. Fl. (Öb.).
VEJLA, s. väla 2.
VEJSAMT, adj. n. undersamt. G.
VEKA, vekare, vekare-pil, veke, vekel, s. vika 1.
VE-KASTA-PRAJST, s. ve(d)-kasta-prest,
under wiđ 2.
VEKA-LÖS, vekk, vekka, vekker, vekklare,
vekla, s. vika 1.
VEKKA, s. vittja.
VEKKE-FORNING, f. (kreaturs) utfodring
med vicker. S. Sk. Fht. wicca; nht. wicke; lit.
wikke; lt. vicia; gr. βιχίον.
VEKK-SJÖ, s. vika 2.
VE-KÓMMEN, ve-kómmenhed, s.
ve(d)-kómmen.
VEKSEL, m. 1) handel, byteshandel; 2) göra
veksel el. veksla, av-veksla, v. a. 1 säges då en
eller flera bjelkar afskäras och en tvärbjelke in
fälles för att sammahålla honom och gifva
styrka. "Vi få göra veksel" (eller "veksla å") på
tre bjelkar, der spisskórstenen ska gå ópp". Hl.
Fn. vixl, n. korssnitt, den punkt der två linier
skära hvarandra.
Veksla el. vessla, v. a. 1 köpa, handla,
byta, t. ex. oxar, hästar. Sm. (Vestbo).
Vekslader, av-vekslad, p. p. som är
"vekslad". "Två bjelkar ä vekslade". Hl. Fn.vixladr,
adj. lagd öfver kors.
VELA 1, v. a. 1 stryka, smeka, såsom vesslor
tros göra med kreaturen. Sm. Vala mä nåen,
smeka någon. Vg. (Vadsbo).
VELA 2, s. hvela, sid. 271 a.
VELAMS-EOT, Velands-rot, s. rot.
VELDA, s. wila.
VELE 1, m. knöl i handen (genom arbete).
Sm. Jfr vevla.
VELE 2, s. vedel.
VELEN, veler, veli, velighed, velka, velkning,
velna, velnas, velne, velner, s. wila.
VELIG el. velier, adj. halfgalen, mindre
vetande. Bhl.,vg. Veling, m.pjåk. Bhl.,hl. Jfr hvela.
VELING, s. stam.
VELLA DÖ! "Ja vella dö"! ja bevars; en
lindrig svordom. Sammalunda: pina de, håla de,
bettra de, ettra de, beska tre, kuttra de, vella
skinn, bettra skinn, beska skinn, vella vars m. fl.
Vg. (Skarab.). Anm. Pina-de = pina-död (vår
Herras pina och död) ; håla de, hårda död;
beska tre, bittra träd (vår Herras bittra träd
el. kors).
VELÄN, s. välände 1.
VEMM, adj. rask, qvick i rörelse. Sm.
VEMMENHÖG, namn på en socken och ett
härad i Skåne. Fsv. Væmundahögher,
Vemunde-høygs herret. Dipl. Suec. IV, 31.
VENA 1, f. orrhöna. órr-vena,f.id. Nb.(Kal.).
Vän (def. -on),), id. Fl. (Öb.).
VENA 2, f. långt, smalt gräs; hven. Hl.
Vener, f. pl. några ensamt här och der stående
grässtrån. Kl.
VENA 3, v. n. 1 gråta; eg. om små barn. Hl.
(Himble, Viske h.), sm. Fsv. vena sik, gråta,
skrika; fn. veina; d. d. vene, væne; fht. veinón;
ns. wênen, wînen; nht. weinen; höll. weenen: e.
whine; e. dial. weyn (Holloway, 186); moes.
qvainon, id. S. kvinka.
Vinka, v. n. 1 gnälla, gråta. Ul.
VENA 4, s. vån.
VENAS, v. d. 1 retas, förargas med små barn.
Kl. Jfr vena 3.
VENDEL-BLOMMOR, vendel-rot, s.
Velams-rot.
VENER, s. vena 2.
VENING, m. Eriophorum vaginatum.
Arrhenius, handb. i sv. jordbr. 3,259. Jfr vena 2.
VEN-KÅL, s. verna.
VENNGARN, gårdnamn i S:t Olofs socken vid
Sigtuna. Fsv. Vinagarn (Dipl. Suec. IV 437
583 af år 1335, 1337). Jfr Vinköl.
VENNIKA, s. vännika.
VENSTER-KÅPA, venster-pjåka, venster-styvt,
s. vinster.
VEPA, veppa, veppla, vepå, s. veipa.
VEPPA, vippe, s. vipp.
VERA 1, f. sippa: Anemone. Sveal.
Blå-vera (pl.-veror), f. blåsippa: Anemone hepatica. Sm.
(enl. Linné). Blå-virra, f. id. Ö. Bl. Jfr ves 2.
Gl. sv. (Frank.) vedraros. Jfr Fries, bot. utfl.
3, 206.
Blå-viring, m. blåsippa: Anemone
hepatica. Sm.
Hvit-viring, m. hvitsippa: Anemone
nemorosa. Hvit-verv, f. Sm. Hvit-virra, hvit-vira,
f., id. Bl. Sid. 272 skrifves ordet hvit-hverv,
med tanke på fn. hverfa, f. svängning,
rundning. På Gotl. kallas blomman fagningä-bloma
deraf att örten står i blomma vid fagningä-täid,
d. ä. tiden då ängarne skola fagäs, rensas från
fjorårets vissnade gräs.
VERA 2, v. n. 1 gå hit och dit. Vg.
VERA SEJ, s. vidras.
VER-BAL,, s. väder.
VER-BATTIGT, adv. svårt, illa. Kl. Jfr nht.
wider, emot.
VERGÅ (ipf.-gikk), v. a. vidgå, erkänna, låta
förstå. Ög. Fsv. vidherga, viþerganga,
vidherganga, viþer ganga. L. L. S. S. 1,229. S. F. S.
7, 307. Cod. A. 29, f. 168; fn. viđrga; fd.
wedergaa, id. (Mlb., Bib. ov.)
VERHET, f. krämpa. "Dä har kòmmet en
verhet på mej". Ög. (Skärg., enl. Ihre, DL.)
VERJA, s. virja.
VERJALD, s. vara 1.
VERK, verke, s. virka.
VER-KÄNNA, v. a. 2 ej känna, "tykänna". Sm.
VERL el. värl, s. vär.
VERNA, f. brömskula på. boskap, hvari larven
af Tabamis bovinus ligger. Dls., vg., nk., sk., g.
Värna, Kl.; varä, Åm,; valä. Mp. ; varna, Vg.
(Marks h.); vina, id. Vg. (Vadsbo h), öfverallt
f. N. vere, m. væra, vårå, vuru, f. brömslarv;
hål på huden efter sådana larver ; d. d. (Moth)
værne, væne; fht. werna el. wern, f. varix in
bove (Graff, 1, 1045); mht. werne, f.; ns. ween (B.
W. B. 5, 226); bay. wern; schwab, werre; fe.
venn, f. verruca, struma; e. wen, svulst; holl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0832.html
