Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VIÐ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
đ
VIÐ
Tyr-viÐ, s. tyre 2.
Uggle-ved, s. ugla.
Vea um, v. a. 1 förse ett gammalt hjul med
nya ekrar. Nk.
Vea-brik, f. vedstapel. Vg. (Elfsb.). Jfr
brike 1.
Vea-hus, n. vedhus. Vb.
Vea-kjörka el. ve-kjörka, f. en vedtrafve
eller stapel af stående ved, liknande en fordom
bruklig rund kyrka eller en sockertopp. Vg.
Vea-klo el. ve-klo, f. vedkast. Vg.
Vedflo, Ög.; vea-flo, f. Sm.
Vea-la(d), n. uppstapplad, ordnad vedhög.
Vg. (Vadsbo). Vea-lada el. ve-lada, f. Vg.
(Mark). S. lada.
Vea-ro, s. ro 3.
Vea-tórg, n. vedbacke, huggställe. Vg.
Ve-bann, n. öfversta stocken på en
sädeshässja. Vb.
Veda 1, v. n. 1 skaffa ved, samla, köra hem
eller hugga ved. Vea, id. Hs., hj., sm. Fn.
vida; fe. vudan.
Veda 2 (ipf. o. sup. veda), v. n. hopga från
träd till träd (såsom t. ex. ekorrar, lekattor).
Vb.
Veda-bröt, m. en hop af sammankastad ved.
Vb. S. briota.
Veda-knarr, m. hackspett. Hakk-spjutt, m.
id. Sm. (Värend).
Veda-peno el. väda-pino, f. vedtrafve. Fl.
(Öb.). Fin. peno.
Ved-kast, m. vedbacke eller det ställe på
gården, der ved upplägges eller hugges;
vedtrafve. Sk. (Göinge), bl., sm., kl. Fsv.
viþa-kaster, viþ-kaster; fn. viđar-köstr el. viđköstr;
fd. (Er. SiælL L.) withækast; d. d. vedkast.
Ve(d)-kasta-prest, m. den person, som
håller tal för liket eller läser böner deröfver,
innan det föres till kyrkogården. Benämningen
deraf, att vanligen omedelbart utanför dörren
befinner sig vedkasten, på hvilken
begrafningsgästerne stå vid talets afhörande. Sk. (Ö.
Göinge). Ve-kasta-prajst. Bl. (Bräkne,
Medelstads h.).
Ved-kubb (pl. -ar), m. trädklump, som
begagnas vid vedhuggning. Bl.
Ved-målar, s. måle 3, sid. 454,
<sc>Ve(d>raga,</sc> f. ett litet kullhugget träd. Bl.
Ve(d)-resa, f. stående vedstapel. Vg.
Ve(d)-rugga, s. rugge.
Ved-sköve, s. sköve.
Ve-stabbe, s. stabbe.
Ved-åko, f. arbetssläde. Vb.
Veig (veug el. vejug), adj. träaktig. Hs. (Db.).
Vidt,? vestra horizonten. Kl.
ViÐå-buÐ (pl. -är), m. vedbod. Dl. Fn.
viđarbuđ.
WiÐå-stakk (pl. -är), m. vedtrafve. Dl.
Vid-yks, f. vedyxa att hugga träd med. N. G.
Wiđå-öks, f. Dl. (Mora). Fn. viđar-öx.
Grå-vide, m. Salix cinerea & aurita. Sm.
Grå-vie, m. Salix aurita. Sk.
Grön-vide, m. Salix nigricans. Sm.
Jord-vide, m. Salix repens, Sm. Jor-vie.
Sk. Gl. sv. (Till.) jordvijde.
Nakka-vedja, s. nakke.
Rö-vie, s. raud.
Vedje-åla, s. åla, wiđå.
Veja, v. a. 1 göra vidjor. Kl.
Vide-gräs, n. videört: Lysimachia vulgaris,
L. Gl. sv. (Frank., Till., Bromel) vijde-gräs.
Bromel anför äfven namnen frås-ört, fred-lösa,
af hvilka det senare troligen är en
öfversättning af det förra och härledes sannolikt af moes.
frius, köld. Ordet fredlösa har förmodligen
ursprungligen hetat fri-lösa, och då man
ej förstått betydelsen af första stafvelaen, har man
sedermera kallat örten fred-lösa.
ViÐi-båsk, m. vidjebuske. Ö. Dl. Vidi-bosk,
m. Vb.
Vidi-tjur, a. tjur 1.
ViÐå, f. vidja. Dl. (Våmh.). Veja, f. Hs.
(Db.). N. vidja, f. vidja; fn. vidja, f. band.
Vi-vang, f. dvergbjörk: Betula nana. Nk.
(Kihls s:n). vl. (enl. Linné). Af vi, vidja, vang
= fsv. vander, m. spö; fn. vöndr, m. qvist,
spö. Jfr vann 2, under vinda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
