Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VILL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VILL
Villarpa-skót, b. Lapp 2. I Sm. (Värend)
säges Villappa-skótt el. Villapa-skótt. I ortens
domböcker vid början af 1600-talet nyttjas
orden Lappare. Lapperska såsom en lättare
beteckning för trollkarl, trollkona.
Vill-bär, n. bär af besksötan: Solanum
Dulcamara, L. Ul. Orm-bär, Ög.; håll-bär, Sm.;
trull-bär, n. id. Sdm., vm. Växten kallas
kves-ved, m. Ul.; matleds-kvistar, m. pl. Vg.
Villbatting (pl. -ar), m. 1) vildbasare, yr
pojke. Allm.; 2) invånare i Villands härad af
Skåne; vanlig skämtsam benämning i
kringliggande härad.
Vill-damm, m. uppbygdt utfall för frivatten,
öfverloppsvatten. Sdm.
Villdrugårr, adj. ostadig, rasig, flygtig.
G. (F.).
Villfara-högen, m. def. namn på en
gammal ättekulle mellan Vallby och Vranarps egor
i Järestads h. af Skåne. Namnet deraf att i
denna hög bodde troll, som gjorde att då
någon nattetid kom att färdas der förbi, så for
han vill och måste hela natten färdas omkring
kullen. Derifrån är den märkeliga
Villfara-stenen, som afbildas och beskrifves i Nilssons,
Sk. Nordens Ur-invånare. Andra uppl.
Bronsåld, s. 130.
Vill-fari, adj. som farit vilse afvägen. Sm.
Vill-frammed, adj. fullkomligt främmande.
S. Sk.
Vill-fång n. oregerlig, ostyrig menniska. Ög.
Vill-fänge, n. vindfälle. Fl. (Nl.).
Vill-färling, m. oregerlig menniska,
ostadig sälle, slagskämpe; en som aldrig gör
annat än går i gårdarne och super. Kl.
Vill-för-syn, f. trolldom, taskspeleri. Vb.,
hs. (Db.). Af villa (förvilla) något för synen.
Vill-geting, m. bålgeting. Hs.
Vill-gräs, n. Platanthera. Sdm.
Vill-humle, m. Trifolium agrarium. Ög.
Villi-lapp, m. ostadig karl. Sk.
Villing, m. byting, pojkbyting. Fl. (Nl.).
Vill-krasse, m. Capsella bursa pastoris. Sm.
(Femsjö).
Vill-möling, s. myla.
Vill-pese, s. pes.
Villsa bórt, v. a. 1 bortblanda. Fl. (Åland).
Villse, adv. 1) (såsom i riksspr.) på orätt
väg; 2) orätt, oriktigt. "Dä va ej så vilse att
göra dä". Kl.
Villsen, adj. 1) (såsom i riksspr.) på
villo kommen, vilsefarande; 2) svagsinnt, fånig.
Nk.,g.; 3) som fallit på vilsefarande tankar i
religionen. Villse, id. Sm.
Villsig, adj. på villo kommen, bedragen.
"Deri ä du villsig. Han ä alldeles villsig i den
saken". Kl.
Villsk, adj. vild, galen, yr. Sm.
Vill-skifting, m. vildbasare, ostyrig
menniska. Vb., hs., mp. Vill-skefting, m. id. Jtl.
Villsot, adj. n. orätt. Fl. (Nl.).
Vill-strupe, s. strupe.
Villting, m. vild, ostyrig, yr menniska. Kl.
Villå, f. ett ogräs i lin: Alyssum sativum. G.
Vimmla, v. n. 1 yra. Åm. Vimblä, id. G.
Nht. wimmeln.
Vimmra, v. n. 1 1) vimla. "Dä vimmrar
för ögonen". Vg., sm., åm.; 2) göra något
utan eftertanke. Vg. N. vimra; fht. wîmjan;
nht. wimmern; e. whimper,
Vimmrig, adj. 1) yr; om hästen; 2)
yrande; obeslutsam. Vg. (Vättle h).
Vimmse-vammsa, f. oreda, yra, hafs. "Dä
kóm ho inte i håj i vimmse-vammsa". Ög.
Vimmsä, v. n. 1 svänga. G. Jfr hvimsa, som
är beslägtadt.
Oväns-gräs, n. gulmåra: Galium verum.
Ög., sm.
Vinslas, v. d. 1 visa sig vänlig och
smekande mot någon, t. ex. ett barn, en hund;
ställa sig in. Sm. Vänslas, venslas. Sm., hl.,
ög., vg., hs.
Vänskap, m. 1) såsom i riksspr.; 2)
trolofning. "Ingå vänskap". Kl. Fsv. vinskaper,
m. vänskap. S. S. 1,126. S. Bern. f. 24. MELL.
Kg. St. II, 8; vænskaper. Horol. f. 180 v.;
fn. vinskapr; fd. (Harpestr.) vinskap; d.
venskab; n., d. d. vinskap.
Vänskapas, v. d. 1 1) smekas. Sk. (Lugg.);
2) bete sig lättfärdigt. Sm.
Fåra-viner, f. pl. fläckta och stekta
lamhufvud. Sk. (Lugg.)
Vinkerna, f. pl. def, käftarna. Sk. (Vemm.).
Vina 3, f. slyna. Sk,, hl., bl. Tösa-vina, f. Sk.
Vined, adj. 1) slynig, slyngelaktig. Sk.
Vinig. Bl.; 2) halffånig. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
