Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VIST ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIST
star-hus; fh. vist, f. vistelse, vistelseort; b) i pl.
vistir, spår efter uppehåll, utmärkande att
lefvande varelser uppehållit sig på ett ställe; c)
uppehåll (kost och boning); d) i synnerhet i plur.
mat, lefnadsmedel; vera, äldre form vesa el.
visa, att vara; moes. visan, att vara, blifva
förblifva: fht.,fsax., fe. wesan, vara, varda,
blifva; fe vist, f. mat, kost.
O-vistlig, adj. ostädad, stökig; om ställe
der man ej kan vistas. Hs. (enl. L—m).
Vister-hus, n. visthus. Sveal. Fsv.
vistahus.
En-veten, -vetenhet, -veting, -vetnas, s. en.
Fjärr-viser, adj. näsvis. Vg.
Frå-vis, q. v.
För-veta på något, v. n. förundra sig
öfver något. Kl. För-vettnas, v. d. 1, id. Ög.
Fyr-vitä, v. a. utspana. G.
För-veten, adj. (eg. p.p.) 1) nyfiken; 2)
enfaldig (så att man gör hvad man ej behöfver
göra). Götal. Fn. forvitinn.
För-vett, n. förvetenhet. Förvet, n. Vg.
Fe. fyrvitt.
För-vis, q. v.
Me-vetan, s. sid. 437 b.
O-vetig el. o-vettig, adj. oförståndig. Vg.
O-vettig. Hs. (Db., Bj.).
O-vising, m. oklok, oefterrättlig menniska. Nk.
O-viting el. o-vitting, m. ovettig, stursk
menniska. G. O-veting. Vb., mp. N. uviting.
O-vittin, adj. ovettig. Fl. (Nl.). O-vettu. Vb.
Plog-vis, s. plog.
Stad-visa, s. standa.
Stakk-vetater, s. stakkoter.
Ut-visne, n. något stort, ovanligt,
besynnerligt. Bhl. Jfr ut-visning.
Ut-visning, f. något af troll eller spöken
utvisadt och utskickadt; något som är förtrolladt.
"Sjukdomen va en utvisning; den har kómmit
genom utvisning. Dä va en utvisning denna
ulukka". Vg., sm.
U-vet, n. okunnighet, oförstånd. Bondens
vanliga ursäkt, när han gjort illa. "Gu bäre mek, ja
vesste inte bätter; dä vållde mett uvet dä".
Vg. (Elfsb.). Ovet, n. id. Vg. (Skarab.). U-vett,
n. ovett. Hs. (Db.).
Vait-geru, adj. vettgirig. Vb.
Vatt-ji, adv. vet jag tro; eller huru? Vb.
Veta (pr. vet), v. n. vetta, hafva läge åt
eller ifrå något. Götal. Vetta te, v. n. 1 1)
bära åt, passa, "óm så vetter te". Vetta åt,
id. Sm.; 2) förhålla sig. "Hur vetter dä te"?
Ög. Är egentligen samma ord som vita, veta.
Fsv. vita, vetta. "Til lands el. hafs vita". UL.
S.F.S. 6, 482; fn. veita, a) vetta; b) förhålla
sig. Jfr Rdq. 1, 278. Deraf a) te-vettandes,
adj. som vetter till; lämplig, passande.
Te-vetten, fallen, välvuren. Sm.; te-vedelig,
lämplig, passande. Bhl., hl.; b) vettra utåt, v. n. 1
vetta utåt. Sdm.
Vett (pl.-ar) n. vårdkase, kummel, stenrös
på bergshöjder. Hs., bhl.
Vettare, m, 1) flöte på fiskredskap,
utvisande stället i sjön, der de utläggas. Ög., hl.
Vite, vittare, flåte, Ög. (Ydre); vitä (pl. vitar),
G.; vita, Fl. (Nl); vette, Sdm.; väta, vätå,
m. Fl. (Öb.); deraf näte-, sköte-vita, m. Fl.
(Nl.); näta-vittare; 2) liten sten i rågång. Ög
(Ydre). Fn. viti, m. tecken, märke.
Vis 1, adj. varse. "Val vis", varda
varse. Vb.
Vis 2, s. baka-vis.
Visan-vett, n. 1) ett barn, som börjar
kunna göra hvad som påpekas; 2) en menniska,
som ej duger att göra något på egen hand.
Hs. (Db.).
Visar, m. väggur utan slagverk. Vb., fl.
(Öb.)
Visdom, m. underrättelse, föreskrift. "Han
gjorde efter den visdom fadren gav honom".
Fl. (Nl.). Fn. visdomr, kunskap, visdom.
Vise (pl. visar), m. 1) anförare; 2)
vägvisare bland en flock vildgäss på deras
flyttningståg. Sm.; 3) det krokiga träet i en
ärjkrok; det trästycke, hvarpå billen i ett årder
sitter. Sm., vg, ul. Väjs, m. id. G.; deraf
trästókks-vise. Rosl.; 4) grodd (på råg, potäter).
"Visar på ruen, pantófflerna". Sk.; 5) (såsom i
riksspr.) honbiet i en bikupa; deraf vise-fall,
n. då visen dör i en bikupa. Sm.; visa-fullen,
adj. som förlorat visen; såsom bi utan vise.
"Flikkera ä lite visafullna, när ja ä bórta".
Ög. (Ydre). Fsv. visir, m. anförare, vise; fn,
visir, m. a) den som visar vägen; b) knopp,
öga på en vise; n. vise m, a) spets, topp, i
synnerhet på gräs och säd; b) stjelk, blad på
rotfrukter; fe. visa, m. anförare.
Vise-påk, s. hisse-påk.
Viskligr, adj. klok, förståndig, som har sitt
fulla förstånd. "Ä tu viskligr póikji (uttal. póitji)?"
Fl. (Nl.). Veskligr, id. Nk. (mot Vermlands
gränsen). Isl. viskr, id. (Hald.)
Viss, adj. 1) förståndig, pålitlig; om barn.
"Visser pójke. Den der pójken ä bra viss te
inte varä äldre". Vess el. vesser, id.; 2) rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
