Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V
- VRÄK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VRÄK
drifva in, slå in: infigere. "Vraka þiuþer hæl
a vægh".
Vräk-knut, m. knut utan ygla. "Knuta i
vräk". Vg.
Vräkt el. vrikt,? ett sätt att vid bloss
ljustra ål och aborrar, då man hugger efter dem på
måfå. "Fara på vrikt". "Fara på ljuse", id. Bl.
Jfr vrak 2.
Vräkta el. vrikta, v. n. 1 fara ut på fiske
med bloss, hvarvid båten ligger och vräker för
vågorna. Bl. (Östra h.).
Äranne-vräk, s. vrak 1.
VRÄK-HÅL, vräling, vräkt, vräkta, s. vräka.
VRÄLLA (ipf. vrall, sup. vrällt [el. vrullit?]),
v. n. 1) rinna, framvälla, flyta. Ög. "Ammart
e så fullt, så dä vraller över"; säges vanligen
endast då det är fråga om tjocka saker af mäsk,
soll, o. d. Vg. Verbet har äfven svag böjning,
"Degen vrällde över tråget. Dä har vrällt över
sån" ; 2) vrimla, kräla, trilla. "Han ä så full mä
lus, maskar, smuts, så dä vräller å’n. Lössa
vrälla å’en". "Ho ä så fet så dä vräller å’na",
så fettet hänger i veck och liksom hotar att falla
eller drypa af. Vg. (Skarab.). Är förmodligen
samma ord som fsv. vælla, ipf. val, pl. ullo
(vullo). v. n. a) framvälla; b) sjuda; c) kräla,
vrimla. S. wælla.
VRÄNER, s. vrå 1.
VRÄNGA, vränger, vräng-verke, s. vringa.
VRÄTT, s. vrita.
VRÖVLA, vrövling, s. vravla.
VUKKIT, s. vaka.
VULA, s. vårda.
VULEN, vulen, vulna, vulnader, vulne, s.
varda.
VULLT, s. valda.
VULT, a. vört.
VULTO, vultit, s. välta.
VUREN, vurn, vurnad, vurnas, vurna sej, vurne,
vurnlek, s. varda,
VURKIT, vurken, vurkna, s. virka.
VURMER el. vórm, m. vurm, person som har
ett öfverdrifvet, dåraktigt tycke för någon sak.
Allm. (Nht. wurm). Deraf vurmi(g), vurmeter
el. vurmaktiq, adj. ej rätt klok. Götal.
VURPA, vurpe, vurpen, vurpet, s. värpa.
VURTE, vurti, s. varda.
VUSA, vussa, vust, s. vaksa.
VUTA, vute-påg, vutta, vutte-grebba, vutte-påg,
s. vaka.
VYSSA, v. a. o. n. 1 vyssja. I en skånsk
vaggvisa från Oxie h. sjunges:
"Vysse doe, lille barn!
Mamme sidder å nyster garn,
Pappe går på långebro,
Köper barnet nya sko,
Nye sko å spänne,
Så sover barnet länge".
VYSTA, v. a. 1 kasta, i synnerhet något tungt,
hastigt och långt bort; hastigt upplyfte. Sk., bl.,
sm. D. d. hviste. Jfr hysta.
Krykke-vystare, m. krympling, som går
på kryckor; hånligt. Bl. Krykka-vystare, m.
Kl.; krykka-vyst, m. id. Öl.
VÅADT, adj. n. I talesätten: "dä ä våadt mä’et",
det är lika godt, det är detsamma. S. Hl.; "dä ä
väl våadt", säkerligen. N. Sk. Jfr våga.
VÅDA, s. vada.
VÅDDA 1, v. n. 1 prata i vädret. Bhl. (Oroust).
Vådda 2, f. fåkunnig och pratsam qvinna.
Bhl.
VÅDE (våe), m. 1) eg. våda, fara; 2)
eldsvåda, Ills-vâe, m. id. Sk.; 3)något ofantligt stort.
"Du ä ajn våe te kär", bålstor karl; deraf a)
våa-verke, n. ämne till något stort; storverksträd;
b) våa-verka-syll, f. ofantligen stor syll. Sm,
(Vestbo). Fsv. vaþi, vaþe, vadhi, vade, m. a)
våda:, b) skada genom vådlig händelse. VGL.
GL. J. M. Yrtag. s. 42; fn. váđi, m. skada,
olycka (af vá, f. a) något ovanligt, förunderligt;
något som vållar skräck; plötsligt påkommen skräck
eller fara; b) skada, förderf).
Våa-slag, n. stort, svårt slag som man i
häftigheten gifver sin fiende. Sm. (Vestbo).
Våda-för, n. väglag, der man är i fara att
stjelpa, då man åker, eller stupa omkull då man
går. Vb.
Våd-elds-märke, n. medfödd röd fläck i
ansigtet. Sm. Fn. váđaeldr, vådeld.
Våd-udd (pl. -ar), m. tillfälligtvis afgående
eller afbruten spets af knifvar, nålar eller sylar;
brukas till hexeri. Sdm.
Vå-gäten (el. vånn-gäten), adj. farlig,
vådsam, ogin; grannlaga. Vg. (enl. Hof).
VÅE, s. varde.
VÅFFER-DAG, s. froa 1.
VÅG, våga sej, våg-bord, -får, -lok, -mor,
vågra sej, vågugr, s. väga.
VÅG, s. våga, våker.
VÅGA, v. a. 1 1) (såsom i riksspr.) våga.
Våa, vågja, id. Sm.; 2) hålla vad. Vm,
(Fellingsbro), nk. Fsv. vagha, våga. SML. Fr. af
N. 5124, Ivan 28; fn. vága, voga; n. våga; d.
vove; nht. wagen, id. Jfr fn. vá, f.
Be-vågen, adj. vågsam, oförvägen. Sm., hl.
Fri-vågen, adj. djerf, oförvägen, modig.
Dls., vg.
Vaga-spel, n. vågspel. G.
Vag-verk, n. äfventyr. G. Våg-verk, n.
vågsamt företag. Ög.
Våg, n. en täflingslek, "Biaudä av pa våg",
utmana till sådan täflingslek. Vågarä, m.
vågerska, f. anförare, anförarinna i täflingsleken.
G. N. våg, n. vågspel. Jfr C. Molbech, Hist.
Tidskrift. Kiøb. 1843, IV band, sid. 202—203.
Våga-fiskje, n. farlighet, äventyr. Vg.
Vågelig, adj. oförvågen, djerf. Sk. (N.
Åsbo). Vågen, (— ∸), adj., id. Sk. (Ox.).
VÅGER, s. våker.
VÅJA SEJ, v. r. 1 beklaga sig med rop;
qvida, jämra sig; ropa våj, våj. Gstr., ul.,sdm.,
ög. Våjas, v. d. 1, id. Fl. (Öb.). Åja sej, aja
sej, jämra sig, klaga, ropa åj, aj. Åm.,vg.,kl;
åjas, Fl. (Öb.); åjäs (ipf. -ä), id. Vb.
Åjäslig, adj. som mycket jämrar sig öfver
ingenting; pjunkig,kinkig, otålig. Vl.
Åjässhlig, id. Nk.
VÅKEN-HUS, n. vapenhus, förstuga i en kyrka.
Mycket allm. I några munarter vakenhus,
vaknehus, vakenus, våkkenhus, vagnhus, vånghus. Fsv.
vaknahus, n. rustkammare. Cod. A. 13, f. 154v.;
isl. vopna-hús, n. vapenhus, rustkammare; n.
våkenhus vapenhus; fsv. vapn, vakn, n. vapen; fn.
vapn, vopn; fht. wâfan, waffan; nht. waffe; ffris.
wepen, wepn; fsax. wapan;.fe. væpen (vêpen, væpn);
holl., ns. wapen; e. weapon; d. våben, id.
VÅKER el. våk, adj. 1) svag, sjuklig, matt
2) veklig. Hl., vg., sm. (Testbo). Våger. Hl.
våg, id. Sk. Fn. vâkr, svag. Flat 1, 235; n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0851.html
