Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, tack ska du ha för att du slitit tvisten
mellan oss, sade greven, och så tog han ur fickan
ett gult mynt och gav lilla Märta.
En riktig levande guldfemma som då hon kom
hem tjänade som bevis inför Nils Erik att det var
riktigt sanning att hon varit inne i sagan om
Elddonet och tittat på de tre hundarna som vaktade
penningkistorna under hålet i eken. ”Men du vet att
soldaten han hade tagit alla pengarna, så där var
bara den här kvar, och den tog jag!”
Så öppnade sig det stolta renässansslottet med sitt
väldiga trapphus, där det var svalt och skumt, och
där allt man sade lät underligt och dubbelt.
”Och sen red jag på den ena hunden till kungens
slott, och där var allting så stort, alla ord var
dubbelt så stora som på andra ställen, och i drottningens
bodiar fick jag tvätta min stjärt, och där hade hon
en kolångflaska som vara lika stor som vår
mjölkkruka hemma i stan.”
Märta fick äta med vid bordet, ingen frågade
henne om hon ville eller ej.
— Spill inte, spill inte, sade modern, och så
spillde hon i förskräckelsen. Ännu hade ingen sett
det, men då tallriken togs bort, måste upptäckten
komma.
— Mamma, sade Märta, jag kan inte sitta, det
gör ont i min stjärt.
Modern rodnade, fadern rynkade pannan, men
den snälla grevinnan mobiliserade genast personalen,
så att den lilla flickan fick inta resten av måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
