Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ни
i8
vän. Vad är det för risk att någon människa bör-
jar röra i kyrkböckerna! I synnerhet om du skriver
själv om madonnan som greven ville.
Då århundradets sista dag nalkades sitt slut fick
Märta följa med sina föräldrar ut i staden mitt i
mörkret. Gatorna i Gustavsfors voro fulla av män-
niskor, de strömmade till båda kyrkorna, men de
flesta till den där den nyutnämnde kyrkoherden i
Nordala skulle predika. Lyckligtvis kunde han
skaffa hustrun och barnen plats i en reserverad
bänk, där Märta satt och sov — hon kunde näm-
ligen sitta nu igen — i ostörd ro medan fadern höll
sin predikan. Det var en väldig predikan, en lysande,
en hoppfull predikan, han skildrade mänsklighetens
gång ur mörker och grymhet, in i en tid som kunde
bli ljusets och fredens och kärlekens nya århund-
rade om vi följde Gud i spåren. Åhörarna måste
beklaga att denne benådade predikant snart skulle
lämna dem, men vänta, tänkte de, när den här
kyrkan blir ledig, så väljer vi honom till kyrkoherde
i Gustavsfors Västra församling, vilket de också
sedan gjorde.
När gudstjänsten var slut följdes familjen åt
hem, medan alla klockor ringde i dånande kör och
folket på torget sjöng unisont ”Vår Gud är oss en
väldig borg” till ackompanjemang av regements-
musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
