Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Tysken tog den lilla flickan i knät och började
nynna små lena melodier, vaggvisor ...
När damen sedan efter överfarten på färjan kom-
mit i ro i sin sovkupé och herrarna sökte sina sov-
platser, upptäckte de att de fått samma kupé. Det
irriterade dem så att de började ett gräl. Därunder
föllo repliker som retade upp dem ännu mera, snart
blevo de så högljudda att damen kunde höra vart
ord de sade. Hon tyckte de voro så tokiga och rö-
rande att hon måste le, och att le gjorde henne gott.
Engelsmannen tillät sig att förmoda att det var
typiskt tyskt manér att drumla rakt in i en främ-
mande kvinnas sorg, utfråga henne om den och
basuna ut den. Tysken svarade ja, det stämde, det
var tyskt, men hon hade tyckt om det, hon hade
samma germanska hjärtelag som han, det såg man
på hennes goda förtroendefulla ögon.
Engelsmannen frågade då om hon också älskat
att bli påmind om att hon kunde få andra barn i
den dödes ställe. Ett nytt barn kunde ju ändå aldrig
för modern ersätta den förstfödde. Det rörde sig i
alla fall inte här om kattungar ...
— Ja, jag är ingen engelsk gentleman, men när
jag kom in i kupén, där hon satt med en sådan, då
grät hon, och när jag lämnade henne, då hade hon
slutat att gråta.
— För all del jag ska inte försöka truga på er
några lärdomar om hur en gentleman bär sig åt!
Tänka sig att begära namn och adress av en dam,
sedan man bevisat henne en tjänst. Otroligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
