Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
— Hör nu ni, som är så taktfull, ni skriker så ni
väcker henne.
— Om någon väcker henne, så är det väl ni som
tillhör världens högljuddaste nation.
Damen i kupén skulle gärna velat öppna dörren
en aning och slita tvisten genom att försäkra dem
att de båda var på sitt vis varit underbart taktfulla
och goda mot henne. Men medan hon stred med sin
svenska blyghet, hyssjade damen i bädden ovanför
ner dem, lika fort och skickligt som hon förut
hyssjat ner lillan. Herrarna tystnade och gingo utan
ett ord in i sin gemensamma kupé. På morgonen
skildes de utan avsked. Kanske skulle de dock salu-
terat varandra, om de vetat att de några månader
senare skulle befinna sig på var sin sida om front-
linjen i 1914 års krig.
Men kvinnan som de grälat om, låg länge vaken
och fann att hon för första gången på flera veckor
kunde uthärda det. Tågets darrning och fart, män-
nens gräl och omsorger löste och lenade den smärt-
samma spänningen i hennes nerver. Ja hon sköt bort
för en stund tanken på det barn hon lämnat åt lå-
gorna, medan hon grubblade över hemligheten var-
för männen bildat kedja för att hjälpa henne från
Medelhavet och hem till Sverige.
— Jag är ju inte förnäm och inte berömd och inte
älvlikt späd eller bländande skön. Jag är bara fru
Stina Ek, en vanlig gift människa som tusen, rejält
byggd, rödgulhårig förstås och blåögd, fast snarare
rödögd nu, och så är jag lite fräknig efter Rivieran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
