Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
Först när kontoret var tomt på fruntimmer, bör-
jade chefen sin inlaga.
När Alice och Svarta Sara gingo nedför gatan
tillsammans, kom fästmannen Rupert fram ur ett
gathörn. Det var en flott gosse med utsvängda
byxor, kulört skjorta och hårt åtdragen svångrem.
Han hälsade ståtligt och var hövlig som mot en
grevinna.
Detta förvirrade Sara, ty hon hade bävat för detta
möte med den förre fästmannen som blivit så skam-
löst övergiven för rikedoms skull. Hon hade tänkt
att han skulle vara mörk och brutal, söndersliten
av svartsjuka men möjligen trösta sig och förlåta,
då han nu hörde att Alice var fri igen. Men nu
uppförde han sig tvärtom. Han blev misstänksam
då han såg Alices röda ögon och spasmer, började
fråga ut henne, och då han fick höra att förlov-
ningen var bruten, sade han adjö.
Då han sen inte kunde eller vågade smita sin väg,
därför att Alice såg ut som om hon kunde mörda
honom på öppen gata, gick han dödstyst och svart
bredvid de två flickorna genom hela stan ända fram
till Saras hus.
Först när Sara satt på vedlåren utanför sitt rum,
medan Alice och Rupert ömsom skreko och viskade
där inne, började hon begripa hur det var fatt.
Rupert var inte ond för att Alice förlovat sig med
Crantz utan därför att hon inte förstått sköta sig
bättre än att hon fått sparken av honom. Och här
satt denna Alice och ursäktade sig ödmjukt hos sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
