Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log
älskare och förklarade att hon varit så villig mot
gubben som Rupert någonsin kunde begära, men
strax därpå ilsknade hon till och frågade om det
var hennes fel att gubben var en gubbe, och då sade
Rupert att det angick honom inte vilket, varpå Alice
svarade, att jo det kunde han vara lugn för att det
angick honom i högsta grad. Hon talade och talade,
tiggde, hotade, eggade och plågade honom att hjälpa
sig samt gav honom svävande löften om del i det
skadestånd hon hoppades kunna få ut av Crantz.
Men han vred sig, svor och försökte smita, han ville
inte råka fast, och vad nu då, hon hade ju varit för-
lovad med en greve, kunde inte den hjälpa henne?
Men Alice sade:
— När alla andra klarar sig, varför skulle du
och jag just åka fast. Är du så feg, så du inte
tors skaffa mig en adress och gå med mig dit, så
gar jag upp till din morsa. Bryr du dig inte om
det? Ja, då söker jag upp det där andra tjejet som
jag vet du går med. Jaså hjälpte det? Ja, se då att
du visste. Kors är det här i huset mittemot? I lump-
bon. Så bekvämt för Sara!
Sara mådde illa. Hon knep ihop läpparna för att
mte kräkas. Men samtidigt som hon satt där isig
och stel som en bild på vedlåren, föll hon och föll
från avsats till avsats, djupare och djupare ner i
en avgrund. Högt uppe, där det var ljus och sol och
väldiga utsikter, där stod fröken Cronberger och de
andra ledarna, och hon tyckte hon hörde som ett
svagt eko däruppifrån:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
