Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Nej, det gjorde hon inte. Hon satt där bara och
väntade.
— Vad som begärs av oss är förstås ett stort
offer, sade han. Vilket offer? frågar fru Ek igen.
Jag tycker det borde ligga så nära till hands. Av
hela militärväsendet. Ni ser ut som om ni aldrig
hade hört det förr.
— Nej, det har jag heller inte.
Till slut var månen så gott som täckt. Den hade
ett kusligt utseende, liknade en sjukrumslampa över
vilken man hängt ett svart dok för att inte störa en
döende.
— Månen och ni två tillsammans har lyckats göra
det här till en riktigt melankolisk kväll, sade Märta
och ruskade på sig. Usch att man ska behöva gå
här och leva.
Hallind försökte predika mod och storslagen-
het för de båda kvinnorna. Om än jorden vore
förödd eller kastad en million år tillbaka när kata-
strofen var över, än sen, kanske hade bara en små-
sak hänt i universum! Gud har väl andra världar.
För att göra gott igen vad han brutit och bättra på
stämningen, började Hallind leka med alla avstånd,
tal och tidsåldrar, varmed forskningen och fantasien
tillsammans sökt fatta och avgränsa oändligheten,
lekte med dem och trillade dem mellan fingrarna,
till dess han slutligen av stjärnstoff och ljusår hade
gjort ett par små nervstillande tabletter åt damerna.
Men då han var färdig därmed, var Stina för-
svunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
