Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad för något? Ka-tolik?
— Ja. Säg det inte som om det vore namnet på
en djävulsekt.
— Men Anselm! Varför? Säg varför?
— Ja, nu när du ändå vet så mycket, så kan jag
gärna säga dig att min högsta önskan vore att få
hjälpa till att återföra Sverige till våra fäders tro.
— Kallar du det för våra fäders tro? Hon
frågade inte omigen sitt varför, men hon lade märke
till att hon inte fått något besked. Upplysningen
hade tagit henne på ett annat sätt än han väntat.
Han hade tänkt sig gråt och övertalningar och en
massa frågor om vad biskopen skulle säga och vad
församlingen skulle säga och vad hon skulle ta sig
till. Men den tunga tystnad som plötsligen föll
mellan dem och det underligt mörka grubblande
uttrycket i hennes ansikte, annars så tomt, det hade
han inte varit beredd på.
— Seså, barn lilla, sade han och klappade henne
på handen, sov nu. Du sitter lugn i din prästgård
med dina mahognymöbler tills vidare.
Hon drog sig undan hans beröring nästan med
fasa och svarade inte ett ord. Tills vidare! Det var
som ett rapp över hjärtat. Och han fick inte röra
henne mer, hon var ju inte gift med honom, hon var
prästens hushållerska och mätress, inte en kristlig
äkta hustru. Hon kände sig plötsligt generad att dela
sovrum med en främmande präst. Han gjorde för
kvällen inga fler försök att trösta henne, tröstade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
