Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlade ihop sina tankar och tvingade dem att
koncentrera sig och pressa sig igenom ett smalt pass.
— Det kanske är bra för dem, sade hon. Som de
har haft det.
— Ta det inte så legert, fröken Cronberger. Det
är en allvarsam historia.
— Det kan jag förstå om de först får en kris,
sade Märta. Men jag har genomgått ideliga kriser
själv och i den mån de ingripit har de försvårat dem.
Ska någon kunna hjälpa dem är det snarare ni.
De gingo runt skolhuset och in genom en dörr på
baksidan. Sen bar vägen uppför baktrapporna ända
upp till vinden. När de väl hunnit upp, gick vägen
vidare genom en korridor som vek sig om många
hörn och gick förbi flera dörrar, till dess slutligen
en som var fullkomligt lika de andra, var den rätta.
När man kom in i rummet, fann man att det icke
var något rum, blott några kubikmeter
sönderspjälkat utrymme som blivit över då arkitekten
ritade sitt gotiska rådhus.
Under avigsidan av det stilfulla taket var rummet
vårdslösat av arkitekten och hade ingen beräknad
skönhet eller rimliga proportioner men det var fullt
av oberäknade effekter som roade mer än rätsidan.
Mitt i rummet steg taket upp i en strutformad
höjd vilket betydde att man stod under ett
prydnadstorn. Från strutens innerspets hängde en väldig
lykta ner som lyste upp rummet med en intensiv
rosenviolett kyrkfönsterfärg. Därigenom blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
