Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behövde också en lärarinna i allmän historia och
engelska språket. På ett brevkort hade Signe Dufva
kommenterat sina understrykningar i tidningen.
— Jag har sökt den första platsen, skrev hon.
Jag vet inte om jag har någon takt, men jag förstår
att det är riktigt att en indisk kvinna skall vara chef
för en gångs skull och en europeisk den
underordnade. Det blir nog inte så roligt om jag får den, men
det är rätt, det är det enda man kan göra. Jag
skickar er tidningen därför att det föll mig in att
ni kanske kunde söka den andra platsen, om det var
allvar med er lust att komma över till Asien?
Var det allvar? Nej och ja.
Tanken att det fanns en möjlighet att komma ut
ur negerkvarteret och ut ur det oroliga, hopplösa,
paralyserade Europa kom in i hennes värld som en
virvelvind. Möjligheten var så preciserad: sällskapet
ut med en landsmaninna, en lärarinneplats, ett arbete,
en lön...
Det var bara att beslutsamt göra sig loss, så låg
där ett fullkomligt nytt liv öppet och väntade...
Ja, det var bara att göra sig loss. Men det kunde
inte gå utan blanka verktyg, en vass yxa...
Vid telefonsignalen ryckte hon till och stoppade
hastigt undan tidningen och brevkortet i en låda.
Hon trodde det var Johan som ringde från en
automattelefon och vågade inte ens telefonera med
honom, när dessa komprometterande papper lågo
framme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
