Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så var det i stället Dagny Ek som lät
fullkomligt vettskrämd och bad att få träffa henne.
— Så gärna, men din mor är inte hemma.
— Nej, det är det jag vet.
— Var är du nu?
— Vid polishuset.
Märta reste sig och gick ut i kokvrån, tittade
överallt och granskade skåp och skafferi för att få en
idé om vad man lämpligast borde ge en ung
högborgerlig flicka som kommer från sitt första
polisförhör.
När hon satt kaffekokarn över gaslågan kom
Dagny.
Skillnaden i standard mellan moderns och faderns
hem hade irriterat Dagny de par gånger hon varit
på besök. På något oresonligt vis skyllde hon på
Märta Cronberger den omständigheten att modern
inte hade mer än en halvmörk hall att vara i och ett
ganska litet rum med utsikt mot plåttaken i
Vasastaden. Det enda riktiga rummet åt gatan var ju
förvandlat till en verkstad med böcker och
tidskrifter hylla upp och hylla ner och mitt i rummet ett
stort bord med berg av kartonger som innehöllo
tidningsurklipp. Skrivmaskin, sax och klisterburk voro
mycket framträdande rekvisita i interiören, som
saknade varje behag. Hur en människa kunde sova
mitt i det här, låt vara bakom sovalkovens djupblå
draperi, det var mer än Dagny kunde begripa. Här
luktade ju alltid trycksvärta, även när fönstret stod
öppet, den måste ju svärta av sig på ens drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
