Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och jag som har avrustat och skaffat mig
dammsugare, sade Märta.
När Stina kom tillbaka, satt Märta vid
skrivmaskinen och knackade ner motionen i dess nya
skick. Hon föreföll fullkomligt absorberad, men
Stina visste ju bättre nu.
När hon ett par timmar senare kom in till Märta
med en kopp te, sade hon försiktigt:
— Jag vet förstås så lite om kärlek, ty det var
det värsta Gustav visste, om du tror mig eller ej...
— Det tror jag utan vidare, svarade Märta.
— Men i alla fall, så mycket vet jag, att kärlek
inte balanserar på en stämning, så som du fruktar
att den gör.
— Vår kärlek kom med en stämning där nere på
Dunge...
— Men jag trodde den hade fått en fastare
grund nu.
— Trodde du?
Stina hade uppgett att vänta på telefonbud från
Torkel, nu var hennes enda hopp att han i alla fall
var hemkommen, eftersom Dagny inte ringt och
frågat efter honom som hon gjort ett par gånger
förr. Men hon hade ändå svårt att sova, där hon låg.
Fru Persson var obevekligen i rummet med sin
skrämda, feta, envisa uppenbarelse, och Alice Illers
skrik genljöd i tystnaden.
Hur har jag nånsin kunnat tycka att livet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
