Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dunge var för ensamt och för hårt? Varför
längtade jag bort från dess tjusning och sötma?
Så småningom lyckades det henne att fördriva fru
Persson och sjunde avdelningen med andra syner
och minnen...
En klar, mild höstdag, mor Anna Greta tar upp
potatis i sin täppa nedanför
trädgårdsmästarbostaden. Hönsen kommer från rågträdan och vill hjälpa
till att hacka, de springer om benen på henne
alldeles som småbarn. Kattan vilar på en potatissäck
halvsovande i solskenet. Hennes unge kommer mot
henne i stora mjuka språng, hon reser sig och möter
honom, de ta varann om halsen, kyssas mittpå
munnen och börja en lustig och vacker lek, tills kattan
blir trött, tufsar till ungen och går och lägger sig
igen.
Mor Anna Greta tar en stor rosenröd potatis ur
jorden, torkar mullen av den och räcker fram den:
Är den inte som en blomma? säger hon, ty hon
är en poet och talar gärna i liknelser. När en kokar
di, spricker di ut som roser. Här är en som ser ut
som en snäcka. Ja, nu har jag till grisen och hönsen
och far för hela vintern...
Mor Anna Greta har också en dag yste, nu när
korna går på groe. Två stora kopparkar är fulla
med mjölk, man ser bara en smal rand av den
blanka rosenröda kopparn. Tre av hennes döttrar
öser med skopor den löpnade mjölken ur
kopparkaren ner i ostkorgarna, men det är mor själv som
högtidligt kramar ostämnet till lagom konsistens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
