Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart har hon åtta ostar färdiga, och dem sköter
hon som hon skötte sina barn, byter torrt på dem,
vänder dem, smörjer dem, torkar dem, synar dem,
tvättar barntvätt efter dem varje dag.
Men snart har ostarna kommit ur sitt värsta
småbarnstadium, mor Anna Greta har inte några
utesysslor heller, hon sitter i köket på Dunge och
spinner. Slår man an ett samtal, så alltid har hon något
nytt att berätta från sitt långa liv.
— Ja frun, nu är det färdigt. Nu ska den sista
av flickorna få sig ett hem hon med, karlen kör
dricka från Gustavsfors bryggeri, det är väl ett
säkert arbete? Har frun hört när bonden som far
arrenderade jordbiten av, skyllde just henne, min
yngsta, för att ha baskat ner smörja i brunnen och
förbjöd oss ta vatten? Ja, jag gick åt skogen för att
gå ifrån alltihop, för när en bara har fattigdom
och ungar och inget vatten... Och så kom jag till
en sten jag aldrig hade varsnat förr, så stor, vill
jag säga, som sommarstugan om en inte räknar
taket, för den var platt ovanpå och hade liksom
trappsteg uthuggna, så en kom upp så lätt. Och där
i själva stenen var en skreva full med vatten. Jag
tyckte det var underligt, för vi hade haft torka i
flera veckor. Så jag tömde och rensade skrevan men
strax var hon lika full igen, så det var en källa.
Men den som inte talte om för någon var jag fick
vatten från sen, det var jag det.
”Har ni inte läst om änkans oljekruka?” sa jag
till bonden, det var vad besked han fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
