Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Så konstig han var! Jag hade trott att han
skulle se mera ut som en hjälte.
— Var mild mot honom, sade Märta. Man vet
inte hur det är att gå omkring här i dag som den
blivande försvarsministern som ska lägga landet
försvarslöst. Han märker nog nu, om han inte gjort
det förr, vilka väldiga krafter han väckt upp emot
sig. Säg, ser det inte ut som om min pappa tänkte
gå? Jag måste visst ta mod till mig och hälsa på
honom i alla fall. Han ser så sjuk ut. Undras om
det är mitt fel?
— Ska jag följa med? frågade Svarta Sara. Hon
hade lovat att bistå fröken Cronberger i dag, hon var
mycket stolt över detta uppdrag och skulle utföra
det även om det betydde att ge sig rakt på chefen,
där han stod med fröken Ek och sin fruktansvärda
gamla pappa.
— Nej, ni slipper. Sitt här och vakta entrén, för
tänk om Ivar ändå kommer till slut, efter han fått
tre bjudningskort.
Sara delade sitt intresse mellan ingången och
Jansson. Han såg så olycklig ut i denna uppretade
överklassförsamling och manövrerade tydligen för
att komma ut ur getingboet. Var det verkligen inte
roligare att väcka upp väldiga krafter emot sig?
Konstigt.
Men det fanns inte en enda människa i detta hus
som förstod Jansson, och till ingen kunde han säga:
jag är tvärtom än vad ni tror, ty det hade inte
passat sig. Det var inte bara Svarta Sara som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
