Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenklade problemet Jansson utan alla gjorde det, så
som man alltid gör med nästans problem. Han var
helt enkelt för dem alla den fanatiske, orubblige,
omutlige, smalspårige och farlige man som pressen
gjort honom till. Hans karaktär var fixerad åt
honom av andra, och nu fick han fylla ut den så
gott han kunde.
Dagligen måste han mottaga förtroenden från sina
meningsfränder om hur motpartiets utskickade sökte
behandla dem, resonera med dem, fälla dem med
frågor och förstumma dem med argument. Men
själv hade han mitt i detta moraliska granatregn
varit ganska skonad, om man undantar att ett par
herrar spottat framför hans galoscher på
Norrbro. Ingen anade att där stod en strid mellan
den Jansson som författat broschyren ”Militärt
vanvett och civilt förnuft” och beväringen nummer
139 på fjärde kompaniet som varit så skicklig
att skjuta på rörligt mål. Beväringen talade och
sade: Ja men tänk om så ryssen i alla fall kommer
mot det vänskapliga och avrustade Sverige och alla
riktiga karlar vill ut och slåss men varken har
utbildning eller vapen! Och tänk om fruntimmerna
kommer över mig för att jag inte ordnat med skydd
för dem och barnen? Broschyrförfattaren Jansson
svarade att ett halvbra försvar är sämre än intet alls,
ty har man inga vapen, kan fienden inte bruka sina.
Men beväringen brydde sig inte om detta argument,
ty han var flera tusen år gammal och hade under
den tiden hunnit få i sitt huvud att till och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
