Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
med om en internationell aktion och att han har
rest i hemlighet, eftersom han tycker att jag borde
gå ut skolan först...
Äntligen fick Johan lämna Helgeandsholmen, ty
nu var provet överståndet. Han såg sig om efter
Märta för att ge henne ett tecken att de kunde gå,
men hon var redan försvunnen från sin post vid
talarstolen. Hon hade inte brytt sig om det sista
han sagt på morgonen: ”vänta på mig, så vi får ta en
Djurgårdsvandring efteråt.” Skulle hon ha gått där-
för att situationen var henne för pinsam? Nej, sådan
var hon ju ej. Snarare betydde det att hon drivit
till det yttersta sin föresats att inte kompromettera
honom. Men det var också olikt henne, därför att
det var dumt. Hon måste ha känt att dagen hade
varit nätt och jämnt halvlyckad, att idén i hans verk
var ihjälstenad med estetiska glosor och att Nordens
fransmäns komplimanger varit ganska krystade.
Vad skulle det då göra till eller ifrån om han läm-
nat Helgeandsholmen i hennes sällskap? Hon över-
drev i så fall betydelsen av William Hudsons fall!
Men det kunde också tänkas att hon gett sig i väg
för att ge honom fria möjligheter att blanda sig
med sina vita bröder, som hon sade, och deras
kvinnor. ”Nils Erik säger att om du ska umgås
längre med så kallat begåvade kvinnor får du en
nevros. Han har alltid lyckats undvika det. Men
jag vill inte att du heller ska få en nevros, Johan.”
Denna Märta Cronberger som höll på sitt köns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
