Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
suveränitet i alla väder, hade denna dag inte preste-
rat så mycken kvinnlig suveränitet som den guld-
håriga och välväxta men obetydliga Dagny Ek. Det
var den obestridliga sanningen. Det brast i instinkt
hos henne. Hon borde ha förstått att om han kun-
nat välja sig en kvinna bland hela urvalet som varit
samlat i riksdagshuset i dag, så hade han till slut
inte haft någon annan att välja än henne. De voro
två landsmän i främmande stad som måste söka sig
till varandra.
När han kom under de Bonnierska villorna på
Djurgårdsstranden, stannade han framför kvarnarna,
vilkas mäktiga massa, genomträngd och upplöst av
ljus, stod där mot kvällshimlen som en illustration
till den teori som upplöst materien och förvandlat
den i ljus. Både som linje och färgverkan var denna
syn ny i landskapet och i världen. Det retade honom
outsägligt att han inte kunde gå upp däri, att han
inte kunde reagera som yrkesman, som öga, som
pensel. Men varför inte? Jo, därför att Märta be-
skrivit interiören för honom så levande att den tog
överhand. Han såg att den genomskinliga skönheten
var en illusion. Därinnanför runkade de mekaniska
sikterskorna dystert och taktfast sina maskinkroppar
i en ödslig tomhet, där mjölsäckarna dansade om-
kring som de enda rörliga väsendena. Minsann, har
hon inte gett mig en nevros. Åtminstone har hon
underhållit den jag hade då jag kom till Sverige.
När han tänkte på sin ateljé, föreföll den honom
så ödslig utan madonnan och utan Märta, lika ödslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
