Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
som K. F:s kvarn. Men till slut måste han till-
baka dit i alla fall, och när han kom in, så låg
Märta där raklång på hans soffa med händerna
knäppta bakom nacken. Han blev glad, han tyckte
det var något rörande med henne där hon låg, lång
och smal i sin olivgröna klänning som hon skaffat
enkom för att inte uppträda i samma färg som
madonnan. Håret hade hon strukit hårt tillbaka med
våld som hon brukade då hon grubblade intensivt på
något och glasögonen hade hon lagt bredvid sig på
en stol.
Han kom fram, flyttade undan glasögonen och
satte sig hos henne.
—• Har du varit här länge? Han hade egentligen
tänkt gräla på henne för att hon gått ifrån honom,
men han kände på sig att det skulle inte ha gjort
verkan nu.
— Nej, sade hon.
Men hon hade varit där länge.
Så länge, så oändligt länge tyckte hon, att tiderna
lagrat sig över henne som ett damm.
Och gammal hade hon också blivit under tiden,
som man blir då man gisslar, stampar och rotar ut en
barnslighet man upptäckt hos sig själv. Hela upp-
tåget med William Hudson föreföll henne så barns-
ligt nu. Tänk att hon faktiskt tyckt det vara ett nöje
att sitta på läktaren och höra den ganska enkle
Jansson säga: ”En amerikansk pressman som är
mycket inne i våra förhållanden yttrade nyligen...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
