Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
säga att förräderiet vuxit upp ur gemenskapen?
Kom det inte snarare ur det avstånd han dag för
dag ökat mellan dem? Vilket grymt, förkrossande
nederlag!
— Är du mycket ond? frågade hon upp mot hans
fruktansvärda tystnad.
— Nej inte ond.
— Kan du förlåta mig? frågade hon och var som
ett barn som så ofta tvingats att be om förlåtelse,
att det tror att en frivillig bön om förlåtelse har
någon vidare betydelse.
— Vi får förlåta varandra ömsesidigt, sade han.
I det ögonblicket blev hon övertygad om att han
snart skulle dö.
Efter en hård och blodig natt, låg han nästa dag
orörlig på rygg i ett av de tystaste sjukrummen i
sin svågers klinik.
Svågern undersökte honom, gjorde sig stor möda
med att avlista den sjuka kroppen dess hemlighet,
men den ville inte tala om varför den blödde och
led. Så lades den på rygg och anbefalldes orörlighet
och svält.
Där Cronberger låg var hans synfält mycket in-
skränkt, men i en nisch i väggen stod en replik av
madonnan i Nordala som numera var tillgänglig i
reproduktion i den katolska boden. Den lilla nunnan
som hade hans vård sig anförtrodd, frågade för-
siktigt om madonnan kanske störde honom, men han
svarade att han gärna såg på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
