Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
I själva verket hade madonnans närvaro här givit
honom en stöt i hjärtat, det kunde inte vara en
slump att han mötte madonnan här, hon ville på-
minna honom om att han ännu inte gjort nog för
henne...
Under madonnans ögon och under inspiration av
den bok han läste, förmådde han vara vänlig mot sin
hustru, då hon kom. Inte ett ord växlades mellan
dem om det som hänt, men sköterskan märkte att
dessa besök drevo upp temperaturen och blödning-
arna, och professorn fick rapport. Den rapporten
föranledde honom att övertala sin syster att inställa
besöken på sjukhuset, och det var hon förunderligt
villig att göra.
— Jag ska resa hem i morgon, sade hon, men jag
får väl säga adjö först. Jag ser honom nog aldrig
mer i livet. Han är så förändrad.
Man och hustru talade några ord om skatter, liv-
försäkring, brandförsäkring, om hälsningar han
ville ha framförda till ämbetsbröderna. Så sade hon:
— Får jag bara säga ett enda ord om fru Dufva.
— Jag har svårt för att tala med dig om detta,
sade han. ”Ouy, je vous salue, vous petites et
grandes croix, spirituelles ou temporelles, exte-
rieures ou interieures... Ma chair fremit, mes mon
coeur les adore!” Nej jag duger inte att göra de
orden till mina, jag kan inte ...
— Det var bara det att jag talte med henne i går.
— Vad skulle det tjäna till?
— Jag bad henne att inte säga någonting till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
