Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
någon, eller skriva och svara på din artikel. Jag talte
om att du var sjuk. Hon lovade. Blir du ond för det?
— Nej nej, men säg ingenting mer. Det är mig
alldeles likgiltigt vad folk vet eller inte vet. Det är
inte det som gör någonting. Utan att allting har
blivit så förfuskat...
När professorn den dagen tittade in till sin svåger
bad denne om ett besked så snart som möjligt. Hur
länge måste han vänta?
— Är det så svårt? Jag har en annan patient med
samma symtom som du, och hans fall är mig heller
inte riktigt klart. Det finns den möjligheten att här
är det bekanta dubbelfallet. Du ser att en gammal
morfolog kan också vara mystiker. Nu har jag tänkt
att ta honom först. För att du ska dra nytta av de
erfarenheter jag gör på honom.
— Den andre kanske hellre vill vänta?
—■ Vad menar du, vill du inte leva?
— Jag vill framför allt veta om jag har att motse
ett långt lidande och döden eller ett kort lidande och
döden. För vissa frågors ordnande.
Den lilla nunnan satt i korridoren och läste i en
andaktsbok, då professorn kom ut. Hon reste sig
genast upp och ställde sig som en liten soldat i stram
givakt framför sin befälhavare. Men samtidigt kunde
hon inte låta bli att le, och då kunde inte ens det
stränga doket eller den stärkta kragen som gick upp
under hakan dölja hennes älsklighet. Men det var
£tt underligt leende hos en så ung människa, Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
