Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII (XX)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
bort i ett oändligt fjärran, där de inte kunde upp-
fatta ett ord mera.
Ty hur vansinnigt och oförskämt måste det inte
låta för dem att huvudsak gjordes till bisak och att
hela deras apparat, deras attiraljer, deras intressen
och meccanon flyttades undan till andra planet.
Men vad är det med Stina, tänkte hon. Hon gör
vad jag icke skulle förmå att göra, därför att jag
icke delat de bittraste kvinnliga erfarenheterna. Hon
försöker lära dem som aldrig i sitt liv ska undergå
kval och skrapning och förhör och förblödning och
död på en gynekologisk avdelning, vad som är det
psykologiska underlaget för kvinnornas handlande.
Men hur vet hon allt det här? Vad vet hon om den
press av svårigheter inför vilken modersviljan svik-
tar? Vad vet hon om den ensamhet som gör en
kvinna grym och bränner bort alla samvetskval?
Hur kan hon?
Men Stina kunde därför att hennes eget jag med
dess blyghet och feghet var fullkomligt borta. Tidi-
gare hade hon ett ögonblick — det var då kvinnorna
flytt och hon reste sig för att tala — tröstat sig med
den tanken: ”Jag är gammal och döden är min
partivän och älskare, vad betyder det vad som hän-
der mig denna korta tid!” Men nu var också den
trösten glömd och obehövlig, hon var inte gammal,
hon var inte ung, hon var inte övergiven. Hon var
en röst som talade till dessa män, och det var allt.
En smärta vars väsen är stumhet hade funnit någon
som ett ögonblick var nog fri att tala åt den, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
