Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
den yppersta av alla äventyrsromaner. Det gäller Fieldings
Joseph Andrews, som börjar som en parodi på Richardsons
Pamela men övergår till att skildra Joseph Andrews’ och
pastor Adams’ underliga landsvägsäventyr. Det gäller också
Pickwick-klubben. Efter parodien på en klubbs löjliga för-
handlingar, sportsliga och vetenskapliga företag börjar lands-
vägsjakten och fortsätter, med avbrott för vistelsen i Fleet-
fängelset, egentligen ända fram till bokens slut. På samma sätt
kommer det att gå i Dickens’ närmast följande romaner. De
börja ofta med ett praktiskt problem: han vill brännmärka
fattigvården i Oliver Twist, skolväsendet i Nicholas Nickleby
o. s. v. Men landsvägen lockar som ett oändligt vitt streck,
kantat av alla äventyrsvärldens möjligheter. Också när Dickens
själv tänkt sig en lugnare händelseutveckling, tvangs han av
publikens smak att kasta loss till äventyrens land. Den gamla
kuriositetsboden uppehåller sig bara i de första kapitlen vid
den butik som givit den dess namn. Martin Chuzzlewit, som
var anlagd som en stor familjeroman, där egoismen och
snikenheten skulle bestraffas, fick när abonnenterna oro-
väckande började minska ett oförutsett inslag. Plötsligt avbröt
Dickens sin hjältes moraliska utveckling och fraktade honom
över till Amerika.
Dickens hade själv något av vagabondens rastlöshet i blodet.
När han kunde, reste han. Då han tvangs att sitta och skriva,
tog han skadan igen genom att låta sina hjältar skaka runt
på hästrygg, i diligens eller senare på järnväg.
Bland 1700-talsklassikerna var Goldsmiths The Vicar of
Wakefield Dickens’ favoritroman. I ett brev till Forster kallar
han den den härligaste av alla berättelser. Det var ett skämt-
samt förvridet smeknamn från denna roman som gav honom
hans pseudonym Boz, begagnad både i Sketches och i Pick-
wick-klubben.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
