Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandsresorna och Dombey och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utlandsresorna och Dombey och Son
arbetet med att skriva dag för dag utan denna laterna magica
är otrolig ... Mina figurer tyckas fastna utan människoskaror
omkring sig.” Och i ett något senare brev heter det: ”Bristen
på tillgängliga gator fortsätter att förarga mig på det mest
besynnerliga sätt nu då jag har så mycket att göra. Det är
ett fullkomligt psykiskt fenomen. Jag skulle inte gå på dem
om dagen, om de funnos här, men på natten saknar jag dem
över all beskrivning. Jag kan inte få makt över mina spöken,
om jag inte kan tappa bort dem i folkträngseln.”
Man, märker också i Dombey och Son, att frånvaron från
London skadat Dickens. Boken har stora förtjänster som hans
tidigare arbeten sakna, men den riktigt engelska stämningen
över scener och personer, som annars finns i alla verk av
Dickens, fattas här. Händelsen spelar i London, men man får
inga glimtar av Londonatmosfären, och fastän personerna från
början äro mycket väl genomtänkta, förefalla de så små-
ningom att fastna, som Dickens säger.
Redan då Dickens satte sig ned att skriva Dombey och Son
hade han handlingen klar för sig i huvuddrag. Forster återger
ett brev från Lausanne vid begynnandet av romanen, där han
ger ett utförligt referat av händelsernas gång. Han ändrade
denna plan endast i detaljer. Så skulle enligt hans ursprung-
liga — och originellare — avsikt den blaskige guldgossen
Walter Gay under romanens lopp utveckla sig till en förfallen
stackare. ”Do you think it may be done without making people
angry?” frågar han öppenhjärtigt Forster, och då Forster
avråder från experimentet, låter han Walter bli lika utmärkt
hela boken igenom. Men i det hela taget följde han sin ur-
sprungliga avsikt att visa hur högmodet straffar sig själv
i mr Dombeys och hans hustrus gestalter. Redan i sin närmast
föregående roman Martin Chuzzlewit hade han på samma sätt
tänkt ta egoismen till grundmotiv, men detta uppslag hade
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
