Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Seminarierektorn i Mörs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ADOLE DIESTERWEG.
krafter arbetade visserligen på att föra skolorna tillbaka,
men de personer, som hade deras skötsel sig anförtrodd,
voro till det mesta män. som fått sin riktning under upp-
gångstiden och voro för goda att nu sadla om. Kansli-
rådet Beckedorff, som från 1821 hade ledningen af seminarie-
väsendet, lät dem ock häri hafva sin frihet. Seminarierna
fingo under hans styrelse utveckla sig ganska fritt.
Det mönster, efter hvilket de öfriga så småningom af-
passade sig, blef snart seminariet i Mörs.
Hvad som framför allt kännetecknade detta, var den
fullständiga frånvaron af dressyr. Diesterweg stod till sina
lärjungar i det vackraste förhållande. Hela seminariet var
en stor familj, där han var husfadern. Såsom sådan for-
drade han visserligen obetingad ordning och laglydnad,
men utan ett spår af högdragenhet eller pedauteri. Då
han undervisade, hängde allas blickar vid hans läppar,
alla voro idel öra. Hans hufvudsyfte med undervisningen
var att få de unga att själfva tänka. Vanligen användes
därför samtalsformen. Han kastade fram ett ämne och
fick därigenom än den ene, än den andre att göra frågor
eller invändningar. Dessa lämnades åt kamraterna att
närmare undersöka och pröfva, svaren framkallade nya
frågor och nya svar, och i ett nu var hela klassen tyr
och flamma. Diesterwegs ansikte lyste af glädje och hans
skälmska ögon glänste, då han såg de ungdomliga andarna
tumla om med hvarandra. Allt försiggick utan buller och
hetta; på Diesterweg såg den som frågade, på honom den
som svarade, han var medelpunkten för den andliga rörel-
sen, styrmannen på det upprörda hafvet. Han var ock den,
som skulle pröfva det resultat, till hvilket man kommit,
samt skilja guldet däri från slaggen. Och knappt var ett
guldkorn vunnet, förr än han med några ord ledde de unga
till nytt sökande i nya tankegångar. Timmen flög, och
innan man vi-ste ordet om, satte uret ett stort tankstreck
midt i en undersökniog. För att föra denna till ett slut
sökte då klassen ofta hålla Diesterweg kvar, och om detta
icke lyckades, knöt man nästa lektion genast tråden vid,
där den förra gången klipptes af. På så sätt lärde de
blifvande lärarne af egen njutningsfull erfarenhet, att det
är det själfvärksamma intresset, som ytterst drifver under-
visningsvärket, att det icke är den nedärfda, utvärtes mot-
tagna sanningen, som swärker, utan endast den förvärfvade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
