Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Diesterweg som folkombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIESTERWEG SÅSOM FOLKOMBUD. 55
ljumhet, som djupt smärtade Diesterweg och i hög grad
förlamade hans värksamhet.
Hoppet att under den närmaste framtiden kunna ernå
någon väsentlig förbättring af folkskoleväsendet mörknade
för öfrigt allt mer, ju större den politiska spänningen
blef. Den 2 januari 1861 dog ändtligen den sinnessvage
Fredrik Wilhelm IV, och prinsen-regenten blef då konung
under namnet Wilhelm I. Soldat från topp till tå betrak-
tade denne såsom sitt lifs uppgift att förvandla sitt folk
till en slagfärdig armé. Han uppgjorde tillsammans med
Moltke o. a. en storartad plan till ny härordning med all-
mån värnveplikt, treårig krigstjänst o. s. v. Framstegs-
partiet, som hade flertalet inom kammaren, nekade bevilja
de ofantliga summor, som härför voro af nöden, och begärde
dessutom politiska reformer. Konungen tog då, den 23
september 1862, envåldspartiets hänsynslösaste man, Otto
von Bismarck, till sin ministerpresident. Denne lät genast
landtdagen veta, att de stora frågorna ej lösas med tal,
utan "med blod och järn", och då kammaren trots detta
vägrade de begärda militäranslagen, upplöste han landt-
dagen och upptog sedan år efter år utan dess bifall de
skatter han ansåg sig behöfva. För att finna en afled-
ning för det jäsande missnöjet och bevisa den nya här-
ordningens nödvändighet kastade han 1863 Preussen i
krig med Danmark samt inledde därpå en tvist med Öster-
rike. — Författningsstriden med landtdagen hade blifvit
så allvarsam, att han förutsåg konungamaktens förödmju-
kelse, i fall han ej kunde förstumma allt motstånd genom ett
sådant storvärk som Tysklands förenande till ett enda rike.
Han slog därför nu med okuflig energi in på denna politik.
Följden blef, att så väl "framstegspartiet’" som preussiska
folket i sin helhet började känna sig tveksamt i fråga om
££blod- och järnpolitiken"; man blef allt mera böjd att upp-
skjuta sin dom däröfver, tills man fått se, huruvida den
skulle Jyckas.
Bland de få medlemmar af framstegspartiet, som till
det yttersta vägrade att böja sig för den råa styrkan, var
den nu sjuttiosexårige Diesterweg. Han hade aldrig känt
sig tilltalad af den personligt hänsynslösa skärpa, hvarmed
författningsstriden understundom från åtskilliga af hans
partivänners sida blifvit förd, men ännu mindre kunde han
vara med om att godkänna envåldsmakten blott därför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
