Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träbyggnader. De voro så gamla, att det växte lavar på
takåsen, bjälkarna i väggarna hade vuxit sig tjocka i urskogen
och voro silvervita av ålder. Torvtaken stodo grönskande
och blomstrande. Taklöken satt så tätt som fjäll på en fisk,
starrgräset fick knappast rum att sticka upp några enstaka
strån mellan den.
Vid sommarens början kom Olof Haraldsson till
Kungahälla, och i den stora, gamla kungsgården insamlade han
allt, som behövdes för att fira bröllop. Uppför den smala
gatan drogo då under ett par veckor långa rader av bönder,
som på sina små hästar forslade smör i byttor och ost i
säckar, humle och salt, rovor och mjöl.
Sedan dessa foror äntligen upphörde, kommo i ett par
veckor bröllopsgästerna dragande uppför gatan. Där kommo
högborna män och kvinnor i karmsadlar med långa följen
av tjänare och trälar. Därefter följde hopar av gycklare, av
vissångare, av sagoförtäljare. Köpmän kommo ända från
Venden och Gardarike för att locka kungen att köpa
brudgåvor.
Sedan dessa tåg hade brusat fram genom staden i tvenne
veckor, väntade man endast det sista tåget, som var brudens.
Men brudens tåg dröjde och dröjde. Varje dag väntade
man, att hon skulle stiga i land vid kungsbryggan och sedan,
företrädd av pipare och trummare, av glada ungersvenner
och allvarliga präster, skrida uppför gatan fram mot
kungsgården. Men brudtåget kom inte.
Då bruden så länge lät vänta på sig, sökte allas blickar
kung Olofs för att se om han plågades av oro. Men kungen
visade alla ett lugnt ansikte.
— Om Gud vill, sade kungen, att jag ska äga denna sköna
kvinna, så lär hon väl komma.
Och kungen väntade, medan gräset fälldes på ängen och
blåklinten slog ut i rågåkern.
Kungen väntade ännu, då linet rycktes ur jorden och då
humlerankan gulnade på de höga stängerna.
Han väntade ännu, då björnbäret började svartna i
klippskrevan och då nyponet rodnade på törnbuskens nakna
grenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
