Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldet över sig själv. Men det skulle aldrig lyckas honom
att övervinna det egna hjärtats motstånd, om han inte kunde
vinna en sköld, som Hjalte hade sett i jungfruburen i
kungsgården i Uppsala. Det var en sköld, från vilken himmelens
renhet strålade. Det var en sköld, som skyddade för all
ondska och all köttets lust.
Men hösten kom, och alltjämt dröjde prinsessan. Den
ene efter den andre av de stormän, som för bröllopsfestens
skull hade kommit till Kungahälla, måste resa. Sist av alla
for också den gamle Hjalte skald. Han gick till segels med
tungt hjärta, nödd att hinna till sitt hem på det fjärran
Island före julen.
Den gamle Hjalte hade knappast hunnit ut i den klippiga
skärgården utanför Nordre älvs mynning, förrän han mötte
ett långskepp. Genast lät han sina män hålla inne med
rodden. Han hade vid första ögonkastet känt igen, att
fartyget var den drake, som ägdes av prinsessan Ingegerd.
Utan dröjsmål lät Hjalte ro sig fram mot draken. Han
lämnade sin plats vid rodret och ställde sig med
glädjestrålande ansikte långt framme i fören.
— Det gläder mig, att jag får skåda den sköna mön än
en gång, sade skalden. Det gläder mig, att hennes ljuva
anlete blir det sista, som möter mig före Islandsfärden.
Det var knappast en rynka att se i Hjaltes ansikte, när han
trädde ombord på draken. Han hälsade de raska svennerna,
som lyfte årorna, så vänligt, som hade de varit hans
stallbröder, och han gav en guldring till tärnan, som vördsamt
förde honom till kvinnotältet i skeppets bakstam.
Hjaltes hand skälvde, när han lyfte upp förhänget, som
hängde ner för tältöppningen. Detta ögonblick syntes honom
det skönaste i hans liv.
— Aldrig har jag kämpat för en större sak, sade han.
Aldrig har jag så ivrigt eftersträvat något som detta
giftermål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
