Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Det är en solblank dag på hösten. Det är inte det minsta
moln på himlen. Det är en sådan dag, då man tänker:
den väna solen vill ge jorden allt ljus hon har. Den väna
solen är som en moder, vars son ska resa bort, och som nu
i avskedsstunden inte vill vända sitt öga från den älskade.
I den långa dalen, där Kungahälla ligger, stå många små
runda kullar, vilka äro klädda med bokskog. Och nu på
hösten ha träden anlagt så granna skrudar, att man måste
förvåna sig över dem. Det är, som om träden ville dra ut
på friarfärder. Det är, som hade de klätt sig i guld och
scharlakan för att vinna rika brudar med sin prakt.
Den stora ön Hisingen på älvens andra strand är också
smyckad. Men på Hisingen stå vitgula björkar. På Hisingen
stå träden ljusklädda, som om de vore tärnor, vilka skola
stå brud.
Men uppför älven, som störtar neråt mot havet så stolt
och yr, som om höstens regn hade fyllt den med brusande
vin, kommer skepp på skepp roende mot hemmet. Och när
skeppen komma i närheten av Kungahälla, bytas deras grå
vadmalssegel mot nya, vita. Och man måste tänka på sagor
om kungasöner, som gå på äventyr i tiggarpaltor och som
kasta dem, då de åter träda in i den höga kungsgården.
Men allt folk i Kungahälla är samlat nere vid bryggorna.
Gamla och unga hålla på att lossa varor från skeppen. De
fylla förrådshusen med salt och tran, med dyrbara vapen
och skiftande bonader. De dra upp fartyg och båtar på
land, de utspörja de hemkomna om deras resa.
Men plötsligen upphör allt arbete, och alla vända ögonen
mot älven.
Mittibland de tunga köpmansskeppen kommer ett stort
långskepp roende. Och folket undrar vem det är, som hissar
purpurrandade segel och för gyllene märke i stäven. Man
undrar vad det är för ett skepp, som kommer flygande över
vågen så lätt som en fågel. Man prisar dess roddare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dik/0051.html
