Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den milda rösten, jungfru, höj den icke!
Säg icke sådant: ”Kära, goda herrar,
och ädla fruar, fören mig tillbaka!
O, hörden I? Vi göra synd mot kungen,
jag vill ej tvinga mig till drottningnamnet,
blott hem, I goda herrar, vill jag komma.”
”Fredkulla!” ropar folket runtomkring dig,
”Fredkulla!” ropa hoparna, som redan
att möta dig ha vältrat ut ur staden.
Du sätter händerna för dina öron
och driver fram den stora, svarta hästen
med höga tillrop. ”Ack, att folket tege!
Fredkulla! Å, det blir väl fred ändå,
fast jag ej kommer. Ack, att folket tege!
Vad svor jag nyss? Men detta rör ej freden.
Kung Magnus börjar icke något krig,
därför att jag ej kommer. Han blir glad.”
”Fredkulla!” ropa hoparna i fjärran,
men folket närmast vägen börjar mumla:
”Vart rider hon? Vart flyktar fredens jungfru?”
”O, kungadotter, hör!” en moder ropar.
”Mitt huvud darrar under årens tyngd,
skall kriget nu beröva mig min son?”
O, kungadotter, hör! Längs hela dalen
slås dörrar till! Hör, vapenkistan öppnas!
Hör, bonden rycker plogen upp ur jorden!
Vad menar du, som sätter dina händer
för öronen? Du måste höra, höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
