Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredkulla, skönliga du bär ditt namn.
Vi våga icke kasta säd i jorden.
Vår dotter skall i år ej fira bröllop.
Då gårdar brunnit, skola gamla kvinnor
en nidstång resa å den svarta grunden.
Fredkulla, ditt är namnet den skall bära.
Fredkulla, då vi falla, tänk på oss!
Då boskap rövas från oss, tänk på oss!
Då våra fränder hämnas, tänk på oss!
Då vilda dåd vi öva, tänk på oss,
liksom på dig vi alltid tänka skola!
Rid hemåt, jungfru, över våra kroppar!
Vi kasta oss på vägen framför hästen.
Vad svor du, jungfru? Hör, vad ropar folket
i fjärran på den andra sidan älven?
Vi kyssa dina händer, unga jungfru.
O, stanna, stanna, rid ej hem ifrån oss!
Förtvivlan av ett fattigt, krigstrött släkte
är det, som väser, tigger, ber omkring dig.
Vi vilja ej dig tvinga, ingen rör
vid hästens tyglar för att vända honom.
Det är blott några vilda män från skogen,
förlupna trälar, dem du bådat miskund,
som mot dig hotfullt draga sina knivar,
men i detsamma kyssa kjortelfållen.
Vad gör du? Varför höjer du ditt ridspö?
Det viner utan miskund ned i flocken.
Och vadan detta ropet: ”Undan, undan!”
Ja, ske då, som du vill, din väg är fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
