Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om älven även finner på sin väg
en liten fager, sävomkransad bukt,
så får den ändå icke dröja där.
Och om den skulle vilja vända åter
till fredlig källa, gömd i tysta skogen,
så kan den icke heller göra detta.
Den måste framåt, obevekligt framåt.
Fredkulla, detta är bestämmelsen,
som är dig förelagd. Du måste vara
den lena böljan, som i världens ofrid
ingjutas skall för att dess sälta mildra.
O, älska detta, jungfru, sörj ej mera!
Ljuvt är att vara en av ödets store.
Och, jungfru, se än mer! Från Kungahälla
framrida några stolta riddersmän.
Lyft ögonen från marken! Se kung Magnus!
Det gyllne lejonet på hjälmen vilar,
det lyser från hans röda silkekläder,
det fladdrar på baneret ovan honom.
Se konungen! Han själv är Nordens lejon.
Se hur det långa, silkebleka håret
kring skuldran fladdrar, se hans stolta hållning,
se krigarblicken i hans djärva ögon!
De komma, dammet välver upp framför dem.
De komma, deras svarta skuggor rida
i aftondagern långt utöver fältet.
De komma, marken skälver under ritten.
Lyft ögat, jungfru! Möt din unga brudgum!
Tänk icke mera, att du hellre ville
dig kasta under dessa snabba hovar,
som dåna mot dig, och på gråa vägen
förtrampas under dem och möta döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
