Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Drottningen på Ragnhildsholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DROTTNINGEN PÅ RAGNHILDSHOLMEN.
Det var en gång en kung, som kom ridande öster ifrån
längs med Nordre älv för att fara ner till Kungahälla.
Året led mot sitt slut. Det var tung luft och grå himmel,
såsom det ofta är vid den tiden.
Stigen, på vilken kungen red, slingrade sig fram över
tuviga strandängar. Här och där stucko albuskar upp ur
starrtuvorna, och längs med vägen hade de hopat sig, som
om de vore nyfikna att se den, som red förbi. De till och
med trängde sig ut över vägen, så att kungen hade svårt att
föra fram hästen mellan dem.
Det var så sent på året, att allting var avlövat och allt liv
avstannat i skog och på äng. På marken lågo sommarbladen
grånade och förvissnade, och av de långa höstregnen hade
de blivit hoppackade till ett slemmigt täckelse, under vilket
otaliga spindlar och sniglar lågo i vintersömn.
Grått och dimmigt var det runtom, och kungen tänkte:
”Detta är just ingen vacker väg för en kung att rida på.”
Men rätt upp från den sanka strandängen nästan alldeles
invid vägkanten reste sig det vackra Fontinsberget.
Längst nere vid foten omgärdades det av en rand klargul
sand, sedan reste sig lodrätt ett stycke naken bergvägg, därpå
löpte en rad av blågröna tallar fram på en smal avsats.
Högre upp kom söndersplittrat berg, översilat av små klara
rännilar, därovan en räcka björkar med vita stammar och
rödbrunt grenverk, så åter en sandrand. Men ovanför sanden
reste sig berget med mäktiga, nakna, gråröda klippväggar
ända upp till den djupgröna granskogen, som växte tät och
kraftig uppe på den platta bergshöjden.
Men kungen hade ingen glädje av att vara så nära det
vackra berget, ty dimflikar ströko fram över bergväggen,
och molntappar hängde ner över den, och ur alla dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dik/0079.html
