Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur saga och häfd - Carl X Gustaf. Göteborg den 13 februari 1660. Vid firandet i Göteborg af det 250:e årsminnet af hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när han ensam i kammaren tänkte,
hur man på furstar ej kan tro,
blicken blef inåtvänd men skänkte
skrämdt Europa blott föga ro.
Tanke och svärd, så skarpa som bråda,
blixtrat för fäderneslandet båda.
Hemma i nöd man händerna vridit
hvar gång son skrifvits ut eller dräng.
Tycktes enhvar, att till fullo han lidit:
nödår kom så till åker och äng.
Sorg och harm blef i prästegällen,
då det på tionde nu vardt brist.
Mästaren miste den bästa gesällen,
tullen tog handlarens vinst till sist.
Slottssalar kändes så kalla och öde,
som där blott lefde porträtt af de döde.
Alla dock härdat ut i sin bidan,
trådt efter budskap fjärran ifrån.
Kommo de, stillades knotet och kvidan,
hade ock stupat make och son: .
kungen var främst i hvar eldande fara,
när han i länderna segrande red,
gitte sin dyra person ej spara —
hungrade hären, han själf svalt med.
Stred ej blott för sin egen ära,
riket ville han glans beskära.
Lyckan slog om. Från nederlagen
hem han kom att få kraft på nytt.
Karsk som förut, han var icke slagen:
än kunde lyckan ej helt ha flytt.
Än såg han blixt från triumfrik klinga —
Döden svärdet ur handen vred.
Klockor snart öfver stoftet ringa,
nu han hvilar i evig fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
