Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur saga och häfd - Prolog vid Oehlenschlägersfesten i Lund den 14 november 1879 - Carl X Gustaf. Göteborg den 13 februari 1660. Vid firandet i Göteborg af det 250:e årsminnet af hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med jubel upp mot kvällblå junihimmel.
Och vagnen rullade mot Malmö hän.
Jag minns den färden, ty jag själf var med.
Sig månljus bredde öfver däfna fälten,
och skimret fint i skaldens anlet föll.
Jag aldrig sett det förr så siarljust
som nu, då gårdagsminnena han tålde."
Så ljödo orden från den gamlas mund.
Som skalden själf i solig högtidsstund
här hälsad vardt — så bjude vi i kväll
hans stora, stolta, ljusa minne häll.
CARL X GUSTAF.
GÖTEBORG DEN 18 FEBRUARI 1660.
Vid firandet i Göteborg af det 250:de årsminnet af hans död.
Tyst i gemaket. Från silfverstakar
vaxljusen sprida sitt mattgula sken.
Kungen är död. Vid bädden vakar
sörjande stab i timma sen.
Ädla riksråd och krigskamrater
böjda, stumma i tankar stå.
Minnen från blodiga vapendater
klara förbi deras blickar gå.
Hvilar i stelt majestät den käcke,
händerna knäppta på sidentäcke.
Blicken är död under ögonlocken,
blick, som gaf mod vid fiendehot,
satte kraft i den tvekande chocken,
vingade hästhof, knektefot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
