Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Kontrasten kan nu framträda på olika sätt i diktens
tillblivelse. Stundom uppbygges hela dikten därpå, stundom
beror den endast på skaldens bakom liggande stämning. Än
kommer den verksamt fram först i slutvändningen (såsom i
den epigrammatiska dikten), än åter i den ena raden efter
den andra av poemet eller i dialogen (som då kallas
sticho-myti). Ån sättes det ena avsnittet (strofen) kontrasterande
mot det andra (antistrofen); än koncentreras kontrasten i samma
strof eller till och med i samma rad (antites, varom mera
nedan), ja i samma vändning, vilket då synes innebära en
motsägelse (oxymoron, jfr s. 120). Slutligen kan även i
ordställningen (med eller utan antites) ett motsatsförhållande framstå
(s. k. kiasm: »Sår bringar striden, men friden läker»).
I alla mera sammansatta stämningar får kontrasten
betydelse. På den bero de olika modifikationerna av det
estetiskt verksamma, de riktningar och former, som avvika från
den vilande skönhetens normaltyp. Dessa riktningar och
former få, såsom vi skola se på tal om stämningstyperna, i
poesien en alldeles särskild betydelse; disharmonien och
konflikten kan också i poesien tålas vida mera än i andra
konster. 1 den handlingsframställande diktningen, epik och
dramatik, är kontrasten för kompositionen grundläggande —
kontraster mellan karaktärer och dessas uttryck, mellan
hand-iingar, situationer och stämningar, ja kontrasterande drag
inom karaktärerna själva. Men också i lyriken får
kontrasten spelrum och detta icke blott i de arter, som stå på
gränsen till epos och drama, utan också i tankelyriken och
till och med i visan, särdeles där element från själslivet
spela in.
Detta, att uppbygga dikten på en kontrast, var mycket
vanligt i den franskklassiska riktningen. Här var kontrasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
