Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
ofta blott retorisk och ytlig, Hksotn språkformen gärna rörde
sig i antiteser. För Tegnér, sotai uppväxte under inflytande
av denna riktning, låg kontrastförhållandet djupare, och även
hans senare, mera romantiskt färgade dikter bygga gärna
därpå. Också hos Runeberg, vida mindre retoriskt lagd än
Tegnér och även vida mera harmonisk i sin livsuppfattning,
ingick kontrasten ofta redan i konceptionen. Så är framför
allt fallet med hans samling Idyll och epigram, och därifrån
härleder det sig väl att för dessa dikter, som ju merendels
röra sig om enkla och naturliga situationer, istrycket »idyll»
icke räckte till: motsatsen kommer här ofta fram i
slutvändningen, skarpt (men icke satiriskt) tillspetsad. 1 flera också
av de kortaste se vi detta. Stundom genomgår kontrasten
det hela; så i Sorg och glädje, som lyder:
Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjärta,
sorg i ena kammarn
glädje i den andra.
Oförsonligt skilda
rådde än den ena
än den andra ensam.
Se’n den enda kom dit.
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
ty min sorg är sällhet
och min glädje vemod.
Här lyftes motsatsförhållandet upp på ett nytt högre plan.
Så är också förhållandet i dikter som äro uppbyggda efter
mera utpräglad inre rytmik, vilken i det yttre antager
schemat: tes, antites, syntes. Särdeles verksamt är då ett
återvändande till utgångspunkten, vars föreställningsinnehåll
fördjupas, vars bildstyrka stegras och stämning förtätas. Vi ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
