Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
dessa på alla behöriga platser i satsen insättas — vad man
kallar polysyndeton — nås intrycket av jämnhet och
avrundning, men även av rörelsens behärskning eller av upphöjt
lugn. Så t. ex. i Tegnérs Svea: Och fritt är varje bröst
och fri var tunga etc. I episk stil är polysyndeton med
fördel användbar; man erinre sig t. ex. slutet av tredje sången
i Runebergs Nadeschda: Och vid den låga hyddans dorr
sin häst han band och såg sig om och trädde in och kom
etc. Asyndeton, som betecknar samordning mellan ord och
satser utan bindeordets utsättande, åstadkommer en starkare
koncentration och, en mera avmätt, men också i viss mån
påskyndad rörelse: Våren kommer, fågeln kvittrar, skogen
lövas, solen ler (Fritiofs frestelse av Tegnér).
Jämte dessa finnas en hel del andra syntaktiska
hjälpmedel, som användas i olika arter av dikteriskt språk för att
stegra uppmärksamheten eller väcka förväntan. Bland dessa
»talets figurer» kunna nämnas: utrop, fråga, tilltal (apostrof),
vidare utelämnande av ord eller satsdelar (ellips eller
braky-logi, om utelämnandet är blott skenbart, eller aposiopes,
plötsligt avbrytande och utelämnande av meningens senare
del), inskjutning av en (kortare) mening (parentes), antydning
i förbigående (paralips) o. s. v.
Dessa och andra figurer, vartill vi strax nedan kommå,
äro väsentligen av retorisk art, och omhuldades med mycken
iver både i den klassiska och den franskklassiska
vältaligheten. M^nga av dem äro dock vanliga i det dagliga talet,
och de brukas även i poesien, till och med i versdiktningen,
ja de ha däri spelat en stor — alltför stor — roll under
vissa tider, då retoriken och förståndsodlingen härskade. De
beteckna ju företrädesvis det reflexionsmässiga i den
språkliga gestaltningen, de avse — såsom Hans Larsson uttrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
